Favoritbandet - ett ämne för diskussion

Idén till denna tråden kom från ett inlägg där jag skrev om favoritband och vad det egentligen innebär för mig. anledningen till det var att jag reagerade på M-Morbids många "absoluta favoritband" som han hade skrivit om i bandens trådar.

...jag har 2-3 absoluta favoritband och de ligger ständigt i topp. varje dag är en bra dag att lyssna på de banden. jag tröttnar aldrig.

vad innebär det för ER att ett band är erat favoritband och hur många favoritband kan man ha?

GO!

Ett favoritband för mig är ett band som ger mig något tillbaka när jag lyssnar på det. Det handlar inte bara om att jag tycker dom spelar bra musik, musiken ska också beröra mig på ett mer personligt plan.

Man kan kanske likna det vid kärlek.. Det är bara vissa man verkligen kan älska även om man tycker om resten också.

Ett favoritband följer med livet ut även om man går igenom olika "musiksmaks-faser". Som du sa så tröttnar man aldrig på det bandet. Man kan alltid lyssna på det, funkar alltid.

Precis som ni sagt ett band som du aldrig tröttnar på, ett band som kanske har påverkat dig så pass mycket att de nästan känns som en del av dig själv.
Personligen så är det en handfull band, Alla dom kan sätta in mig i något som kan efterliknas extas.

Ja, men bara för att ett visst band påverkar mig känslomässigt betyder inte att jag räknar det som ett favoritband. I så fall skulle jag också ha en handfull band inräknade. Nej det måste vara något mer.. Jag måste känna mig dragen till musiken på ett speciellt sätt, smälta ihop och bli ett med den, känna total samhörighet.

Jo men det är många fler band som påverkat mig, Läs andra raden i mitt förra inlägg igen,. Bli ett med den jo, När varje ton träffar på rätt ställe och håret reser sig från nacken ända ner till svanskotan.

Håller med i de generella premisser som redan har uttalats i tråden... Men om jag enbart utgick ifrån dem så är Black Sabbath mitt enda favoritband. Har dock en handfull som jag vill räkna upp, men jag kan inte riktigt säga vad det är som särskiljer dem ifrån Black Sabbath förutom att jag inte har lyssnat på dem lika länge - så det kanske snarare är en tidsfråga tills de hamnar på samma nivå?

Ta Dissection då t.ex. Lyssnat hårt på dem stundvis ifrån 2003-2004 någon gång, men det finns perioder när jag inte alls är sugen på deras musik. Dock lyser den med samma glans som förr när känslan infinner sig.

Skulle man då kanske kunna säga att ett favoritband till viss del är ett sådant som aldrig tappar i konkurrensen, även om det är ett "humörband"?

Jo precis, krävs nästan ett par år för att bygga upp en sådan relation med ett band att dom står så nära.
Black Sabbath är just ett sånt band för mig, något jag lyssna på förbannat mycket förr, som satte sina spår men i dagsläget är just precis ett ''humörband''.

Bal-Sagoth tröttnar jag aldrig på. Iron Maiden är alltid asbra när jag lyssnar på dem. Nile är alltid asbra när jag lyssnar, Windir är alltid asbra när jag lyssnar. Där är min kärna. Hur starka band som helst, hur bra band som helst.

Men jag skulle ändå säga att Bal-Sagoth är mitt absoluta favoritband. Jag får bollarna smekta på så många olika sätt. Deras fem första alster är otroliga, mästerverk allihop, inga dåliga spår, finner ingenting att klaga förutom möjligen någon produktionsgrej. Sista plattan är alldeles för plastig men det finns några spår på den plattan som är lika otroliga som från den gamla eran (The Hammer of the Emperor som bästa exempel).

Den dag jag tröttnar på Bal-Sagoth kommer jag ha tröttnat på metal, med andra ord är jag rätt jävla säker på att det inte kommer inträffa. The crows will pick your bones clean!

Om vi säger så här - de band jag nämnt som favoriter kanske jag inte har koll på exakt allt dem har gjort, eller att jag tänker att de inte kan göra fel, alla band gör svagare material och dylikt.
Ska vi utgå från att dem ska beröra på ett känslomässigt plan kan jag säga att de gör dem!
Även om jag inte lyssnar på alla favoriter varje dag så är de alltid lika bra, inga band jag tröttnar på. De har jag alltid haft starkast tycke om i alla lägen.
Am I clear enough?

Ett band som jag aldrig har tröttnat på (hittills), och som jag inte kan se mig själv tröttna på i framtiden är The Beatles. Deras musik kan jag alltid falla tillbaka till om jag inte vet vad jag vill höra. Beatles funkar alltid, och i alla lägen.

Antagonist skrev:Ett band som jag aldrig har tröttnat på (hittills), och som jag inte kan se mig själv tröttna på i framtiden är The Beatles. Deras musik kan jag alltid falla tillbaka till om jag inte vet vad jag vill höra. Beatles funkar alltid, och i alla lägen.

Precis så känner jag för Pink Floyd.

Och jag för Black Sabbath!

Sedan har jag ofta tillfälliga favoriter, som står över allt annat i ett läge, men inte i längden. Kanske kan liknas med att vara nykär och tycka att en individ är bättre än alla andra under en period, sedan dämpas känslorna efter ett tag och försvinner antingen helt eller stannar på en nivå där man fortsätter vara goda vänner.

jag har inte lyssnat på manowar alldeles superdunderlänge men min pappa har så musiken har alltid varit en del av min uppväxt (även om jag hatade manowar när jag var liten) och när jag slutligen började digga så fastnade allt...VERKLIGEN allt

sen har jag en del band som jag brukar nämna som "ett av de bästa banden som finns" vilket i detta fallet kanske kan jämställas med atlas relation till dissection. några sådana band för mig är Tokyo Blade, ICON, W.A.S.P., Yngwie Malmsteen's Rising Force, tidiga Bon Jovi, tidiga Anthrax och BLA BLA OSV. med det menar jag att det är band som har gjort väldigt många bra album (fler än 1) men att de kanske har gjort något som är mindre bra eller att albumen har någon svag låt också. om man pratar med någon och de nämner ett av dessa banden så reaktionen blir "dom är fan asbra!" passar dom antagligen in i denna kategorin.
sen en annan frågeställning

kan ens favoritband göra fel?

Ja, det anser jag att de kan, även om man gillar det mesta med ens favorit så har väl alla band mer eller mindre gjort svagare grejor.

De kan göra fel, men i så fall vägrar man erkänna det

Blind Guardian är och förblir mitt favoritband, det var dem som sparkade igång mitt metal lyssnande och dem skapar känslor som inget annat band kan. Har tatuerat in min kärlek för bandet redan och hur mycket musik jag än kommer att höra i framtiden kommer nog inget att kunna mäta sig med dem för mig..

Ett favoritband TILLÅTER man att de får göra fel, men man håller alltid hoppet uppe om att glansdagarna skall komma åter.

Precis, blir ju lätt så, haha

Budgie. Jag kan alltid lyssna på Budgie, det går inte att ogilla det, det är alltid intressant, asbra och vemfan vet vad. Nu menar jag förstås de första fem albumen, resten tänker jag inte uttala mig om. Never Turn Your Back on a Friend är ett jävla mästerverk, hur låtarna är lagda efter varandra, hur bra låtarna är i sig. Inga fillers. Vissa av dem kommer dock inte till sin rätt utan sitt sammanhang i albumet, det måste jag medge.

De sysslar inte med klicheér ("you are the biggest thing since powdered milk", asbra komplimang?) och även om det finns andra band från samma era som är helt megabra så finns det inget band som har samma originalitet som Budgie.

Burke Shelley's röst är helt perfekt för musiken, hans höga röstläge och hans känsla är svår att inte älska, plus att han basspelande är helt oklanderligt. Detta tillsammans med Tony Bourge på gitarr och Ray Phillips (på de tre första albumen dvs) och i kombination med produktionen på plattorna gör det enormt dynamiskt. Lyssna bara på panoreringen i många av deras låtar, helt fantastiskt. Shelley's charmiga glasögon och vackra hår är ju inget minus heller.

Nu är jag trött och det här blev väldigt hyllande men vafan. Jag älskar Budgie, ett av världens bästa band.

En sak är säker - Skulle jag välja ett enda favoritband och utgå från era definitioner på ett favoritband så säger jag Iron Maiden.

Dem har betytt mycket för mig som person, ett av de band som fick mig musikintresserad och det band som på allvar fick mig att börja lyssna på hårdrock och metal. Dessutom gillar jag alltid deras musik oavsett humör, kan lyssna på dem oavsett om jag är ledsen, förbannad eller glad.

Lyssnar ofta på dem, har mest grejer med dem och bland det band vars material jag tycker är jämnast.
De verkar också vara väldigt sympatiska och enkla människor, oflashiga typer som alltid kört på sin stil oavsett vad som är "inne".
Bra liveband, öser hårt fast de är i 50-årsåldern numera och spelar fortfarande lika bra, de ger allt för sina fans.

Ja, you get the point.

Mitt favoritband är Iron Maiden eftersom det var första bandet inom hårdrock som man lyssnade, började lyssna på dem 12 års åldern så det bandet har betytt riktigt mycket för mig som person plus så fick dem att lyssna på hårdrock och på mer hårdare musik och ett band som jag kan lyssna på alltid oavsett var jag har för humör.

Fint det, precis samma här!

Kan säga Iron Maiden, Black Sabbath, Guns N' Roses, Alice Cooper och Queen just nu. Ska återkomma med en förklaring till dem alla.

Alright, intressant.

Kan inte bestämma ett favoritband längre. Älskar en del band lika mycket och kan inte bestämma att ''detta bandet är bättre än det''.