Filmmusik

Dra till med några filmsoundtrack-favoriter! Länka gärna också.

Ett par förutom de självklara Ecstasy Of Gold, The Man With The Harmonica, Goblin, Fabio Frizzi osv.

Italienare alltså!

Hellraiser

https://www.youtube.com/watch?v=1M4FG1UXH5w

the warriors


conan barbaren


Indiana Jones


Star Wars


klassiker helt enkelt. kommer inte direkt på något mer obskyrt. är mest sånt här som utmärkte sig på direkten. det och disneyklassiker, hehehe.

Anvil Of Crom är svinbra! Synd att inte resten av Conansoundtracket når upp till den nivån.

Fyfan alltså, finns en så jävla bra låt i Delirio Caldo, men den går fan inte att få tag på någonstans! Om man inte glor på filmen dårå. Om någon har sett den syftar jag på pianostycket som är så jävla simpelt men effektfullt. De bästa scenerna är lätt när den spelas.

pissmannen skrev:Anvil Of Crom är svinbra! Synd att inte resten av Conansoundtracket når upp till den nivån.

Snick-snack.

Det var ju det jag sa!

Plottrig tråd detta. Är det verkligen nödvändigt att youtube-länka till varenda låt man kommer på och sedan inte säga mer om dem? Är det någon som går igenom och lyssnar på alla eller?

Jag lyssnar på de jag inte hört innan.

Den här är ganska "svart".

https://www.youtube.com/watch?v=JgpPk4ooo7E

Och denna:

https://www.youtube.com/watch?v=ef-4Bv5Ng0w

Båda från samma film.

pissmannen skrev:Jag lyssnar på de jag inte hört innan.

Ja, om du inte har något bättre för dig. Men jag vill gärna se folk uttrycka lite åsikter om låtarna de väljer. Inte bara nämna filmens titel och sedan gå vidare. T.ex. om musikstyckena spelades upp i en minnesvärd scen.

För annars har vi en tråd för musik på youtube redan. Vi behöver inte två.

Självklart får man även diskutera filmmusik. Var väl inte helt tydlig i presentationen. Hur som helst så är det kul att lyssna på era favoriter och smaker inom filmmusik. Den skiljer sig ju oftast från all annan musik som behandlas i detta forum.

Detta är tammefan bästa alltså.

Hela soundtracket till Conan är mycket bra för det är inte bara bakgrundsmusik. När man lyssnar på den hemma berättar den filmens handlingen som en Wagner-opera. Jag föredrar också filmmusik som är in your face istället för att bara vara lite ambient i bakgrunden för att förstärka stämningen i diverse scener. I alla fall om jag ska lyssna på musiken vid sidan av filmen också.


Annars är ett favoritstycke "Death Is the Road to Awe" av Clint Mansell från filmen The Fountain (2006). Gillar hela soundtracket men just detta stycke är makalöst potent i att förmedla den rätta känslan i scenerna den spelas.
För att demonstrera länkar jag till scenen istället för bara låten.



SPOILER ALERT om ni aldrig sett The Fountain. Fast det tycker jag ni borde ha gjort redan. Faktiskt. Gör det efteråt annars. Klippet: Låten spelas från ca 00.40 till 09.00. Dess klimax är det bästa partiet och total orgasm både för öron och ögon. Blir säkert mycket bättre om man sett hela filmen men aja. C'est las vie.
(Ignorera de portugisiska undertexterna.)


Om ni vill undvika spoilers har ni bara låten här:

Geten skrev:Jag föredrar också filmmusik som är in your face istället för att bara vara lite ambient i bakgrunden för att förstärka stämningen i diverse scener. I alla fall om jag ska lyssna på musiken vid sidan av filmen också.

Ja, precis. Ibland får jag känslan av att en del musik i filmer är så bra så att man vill köpa soundtracket och bara lyssna på. Det är för bra för att "bara" upplevas på film. Ett bra exempel är Goblin. Och Ennio Morricone som dirigerade en orkester med sin egna filmmusik, och som visades på SVT i höstas. Såna grejer är häftiga. Även när man kan ana vad som skildras i filmen utan att ha sett den innan, när man lyssnar på ett soundtrack, är ett tecken på att man har lyckats.

the demise of barbara and the return of joe säger jag bara.

omöjligt att lyssna på den och inte veta när Joe återvänder, så att säga.

Ennio Morricone's gamla västernmirakel är ju så givna, självklara och bäst. Har i alla fall i mitt sinne byggt upp en känsla för hela västernestetiken.

Några andra favoriter... Hmm.

Akira's soundtrack är skitbra. För att snacka om musik som hjälper till att förhöja en estetik så är det oslagbart! I mina öron förvandlas världen till cyberpunk bara jag lyssnar på't.



Ett annat soundtrack jag gillar är egentligen till en animeserie, men nämner det i alla fall. Finns många minnesvärda scener där musiken hjälpte till att sprida känslan av hopplöshet, ångest med en gnutta hopp.



De gamla Asterixfilmerna ifrån 60-talet är guld de med. Lyssna bara på introt!



Aja, får komma på mer grejer senare.

Inte ett helst förvånansvärt svar av mig men är helt såld på musiken Howard Shore gjorde för Lotr filmerna.. Har även sett karln live och det var utan tvekan en av dem bästa konserterna i mitt liv..

Svårt att säga vilka spår som är bäst men här är några av favoriterna;
* https://www.youtube.com/watch?v=F8oqZ7SJN_8 = The Battle of The Pelennor Fields, som spelas när Rohan armén kommer stormande i sista filmen.. så vackert så det finns inte :')
* https://www.youtube.com/watch?v=RCVG9SeMqHA = Lothlorien, den här låten känns verkligen alvisk.. vackert och rysligt på samma gång.
* https://www.youtube.com/watch?v=JgcoBKWTW14 = Into the west, som framförs av Annie Lennox.. bland de absolut finaste låtar som finns. Kan nog inte lyssna "The grey havens" följt av den här låten utan att börja storböla..

Kom att tänka på ytterligare två spår ifrån en anime-serie, Berserk.

Den första är egentligen outrot, men i alla fall:



Guld är det i alla fall.
HAAAIIIIII---aaaiiii FoOOOOORCEEEES!

Försökte diskutera det här lite med Vitus på MSN, men han var tvungen att dra innan vi kom någon vart direkt... Ståndpunkterna var i princip "Stå på egna ben" vs. "Fungera i symbios med det visuella ifrån filmen/TV-serien/etc.".

Själv har jag stött på alla de OST'n jag gillar genom att ha först sett filmen/TV-serien och sedan ha uppskattat musiken eftersom jag kan koppla den till något. En övergripande känsla i relation till hela historien, eller till vissa scener/karaktärer. (Ta Darth Vader och "Imperial March" för ett väldigt konkret exempel). Hur väl hade man relaterat till musiken utan att ha sett filmen innan? Det finns ett visuellt uttryck som relaterat till det man hör rent instrumentalt, visuellt och så vidare.

Detta gäller även mer generellt till viss pop-musik där musikvideon ackompanjerar en lyrik, eller ett tema i en musikvideo.

Sedan kan man ju även komma att bli en entusiast av just soundtrack-musik i allmänhet utan att ha sett filmerna som musiken ackompanjerar - men är ens åsikt då värd att bedöma om man går utifrån om musiken står på egna ben, utan att vara relaterad utifrån en estetik som man redan kan koppla till antingen visuellt, eller via något annat icke musikaliskt medium?

Kör en till Hirasawa Susuama-låt ifrån Berserk bara för att försöka exemplifiera vad jag menar... Frågan är då på sätt och vis (om ni inte har sett animen), kan ni känna samma känslor som jag när ni hör det här spåret (om ni känner något alls), eller är det bara helt blankt på det planet för er och har ingen betydelse ö.h.t.?

Det märks ju tydligt att pojken på bilden har förlorat någon närstående med en massa obesvarade frågor som inte kan besvaras längre. Man får acceptera tidens gång och respektera naturens krafter.

Jag har alltså inte sett Berserk, men bara musiken gör en melankolisk. Det måtte väl i så fall vara meningen.

Början: Bombastisk och storslagen, precis som apan.
Mitten: Lugn och uttrycker "missförstådd apa".
Resten: Mest flummigt.

Evilkillerrrrrr skrev:Jag har alltså inte sett Berserk, men bara musiken gör en melankolisk. Det måtte väl i så fall vara meningen.

Om du inte har något problem med anime som medium, så tycker jag att du borde se den. Det kanske kan kännas lite sisådär halvvägs in av de 25 episoderna, men finalen är genial, något av det mest känslosamma jag någonsin har beskådat. Mangan fortsätter däremot därefter och är lite mer på-om-pö, men bygger fortfarande på karaktärsskildringen och framförallt huvudkaraktärens potential.

Hirasawa Susumu är en mästare på sina elektroniska OST's. En visionär, tycka vad man vill om kontentan av hans material. (Låten nedanför även gjord för en film då, om det ska vara filmmusik vi talar om)

Atlas Musclecore skrev:Ståndpunkterna var i princip "Stå på egna ben" vs. "Fungera i symbios med det visuella ifrån filmen/TV-serien/etc.".

Själva huvudtemat i musiken till en film är som bäst när bådadera gäller. En käftsmäll som samtidigt passar in i filmens känsloförmedling. Det är däri som fokus bör ligga. Men om jag måste välja så får det bli att "fungera i symbios med filmen", för annars kan man lika gärna släppa en skiva.

Här är ett par exempel, som jag tycker har båda dessa egenskaper:

Vet inte om det räknas... Men Power Rangers fifan!