Sömnfenomen

Då drömmar och tillstånd-mellan-vakenhet-och-sömnupplevelser kan både vara obehagliga och komiska så kan det vara kul att få höra om vad ni här vart med om när det gäller sådant. Alltså inga diskussioner om upplevelserna som skrivs är övernaturliga eller vetenskapliga.

Hursomhelst kan jag inleda med något jag var med om häromnatten:
För tillfället sover jag i en friggebod som står på vår tomt. Jag vaknade mitt i natten, (men hade fortfarande stängda ögon) och det kändes som om jag låg med fötterna på kudden och huvudet där jag brukar ha fötterna. Sedan var det som om jag fick nån "superhörsel", och hör att någon går förbi utanför friggebon. Det jag hör är gräset som "prasslar" av stegen som drar förbi. Plötsligt hör jag min bror skrika inifrån huset. Så min första tanke var att något jävla mongo eller nåt (har både ett psyk-hem och ett handikapps-hem i vårat område) hade gått in i huset. Jag ville ställa mig upp och se efter, men jag har för mig att jag hade svårt att röra mig. Jag andades snabbt och var livrädd, men sakta men säkert börjar jag förstå att jag har huvudet på kudden och vice versa, och att jag antagligen drömde eller något.

Hade sömnparalys när jag var liten. Hade galna visioner av mardrömslandskap, en kvinna på en tavla i mina föräldrars sovrum som talade till mig om att jag skulle dö och aldrig släppas fri ifrån det stadie jag befann mig i osv. Var när jag var i 4-5årsåldern, hände rätt så frekvent under en viss period. Vet inte om jag "led" av det innan, eftersom jag egentligen inte har några konkreta minnen ifrån de tidigaste skedena av mitt liv, men det försvann någon gång när jag började på sexårsverksamhet/lågstadiet i alla fall.

Är väl det närmaste något slags sömnfenomen jag har upplevt.

För några dagar sen så befann jag mig i ett väldigt konstigt tillstånd, mittemellan sömn och vakenhet kan man beskriva det som. Iallafall, jag kunde inte sova för det var så jävla varmt men jag fick för mig att om jag vände på mig så att huvudet var där fötterna brukar vara och vice versa så skulle "sömn-gudarna" hjälpa mig att somna. Och jag somnade faktiskt!

Vaknade några timmar senare och var väldigt förvirrad.

Atlas Musclecore: Kommer du ihåg hur mardrömslandskapen såg ut?

Stenberg: Var det inte ett "Diablo"-ljus också?

Vattenbaserade färger, svarta siluetter av icke-mänskliga varelser, kaotisk geometri. Ja, mest kaos faktiskt.

Låter ballt.

Lovecraft sömnparalys.

Var mest jobbigt faktiskt. Men vilken lättnad som infann sig efter att paralysen släppte!

Hur känns det när du kollar på tavlan med kvinnan nu några år i efterhand då?

Undviker den.

Var livrädd för att sova när jag var liten. Allt på grund av ett "monster". Konstigt nog såg han lite ut som Iron Maidens Eddie, men mer annorlunda. Det här "monstret" var helt gjort av blixtrar och hade ett ansikte som flöt igenom taket varje gång jag somnade och började drömma. Men jag insåg inte att jag somnat, så jag trodde det var på riktigt. Han brukade ta mig och flyga iväg med mig. Glömmer aldrig det där.

Drömde även en gång att jag blev tillsammans med en vacker flicka. Går upp och sätter mig vid frukostbordet med ett leende, i full tro att jag är kär i den där bruden och att vi är tillsammans på riktigt. Detta är alltså i ett vaket tillstånd. När jag insåg hur det egentligen låg till så började jag garva som fan åt mig själv.

Atlas: Det där låter minst sagt sjukt!

Kapitel III skrev:Han brukade ta mig och flyga iväg med mig. Glömmer aldrig det där.

Låter lite som en skräckversion av Mio min Mio. Hade du varit lika rädd idag om du såg samma sak tror du?

Efter något år sådär så hade jag bearbetat tanken på att han skulle komma varje natt, så jag sa till mig själv att jag kunde slå honom. Så sakta men säkert tog jag kontroll över det där monstret och "besegrade" honom. Började skratta åt honom, ignorerade honom o.s.v. Låter verkligen som ett klassiskt sätt att bekämpa monster på. Men han försvann efter att jag förolämpat honom i några drömmar.

Så nej, jag hade inte varit lika rädd. Rädslor jag hade som liten är bortblåsta.

Var det då slidmonstret som du blev förälskad i tog över? Gråtrunka

Hahah nej, det kom senare! Monsters everywhere.

Stackars Peter. Nä, de dära slidodjuren ska man hålla sig borta ifrån!

Don't dream of women, cause they'll only bring you dooooooooooooooooooooooown!

Sömnparalys är ett utmärkt tillfälle att göra en Astral Resa om inte annat!

Xemtoth skrev:Sömnparalys är ett utmärkt tillfälle att göra en Astral Resa om inte annat!

Jaså? Skall prövas nästa gång! (Om jag blir lika lycklig och det händer igen)

Just det att man vill röra sig fast inte kan. Då kan man enklare ta och fokusera sig på att röra Astralkroppen eftersom det inte finns så mycket andra alternativ.

Misstänkte att det var något i den stilen.

Flyttade hemifrån 2008 sedan dess har jag i snitt drömt max 2 gg per år som jag är medveten om eller kommer ihåg när jag vaknar, och då enbart när jag vaknat och somnat om på förmiddagar. sover alltid tungt ioförsig..
Är det bara jag som sover så tungt att jag inte minns nåt alls, ?
Känns inte ens alltid som att tid har förflutit, utan att jag går direkt från att somna till att vakna på en sekund.

Jag minns också väldigt sällan mina drömmar. Så nej, det är du inte ensam om.

Jag brukar säga aldrig om jag får frågan om drömmar, brukar vara närmare 8-10 månader emellan.

Jag minns oftast drömmarna jag har när jag har någon form av kemikalier i min kropp, någon som är likadan?