Tid.

Sitter och funderar som alltid när jag är ensam, när jag träffar folk är jag bara reaktionär. Men i alla fall, tid... Rent vetenskapligt alltså, men på sätt och vis filosofiskt i det sett vi har att förhålla oss till det hela. Om vi ponerar att hela Big Bang-grejen är det som faktiskt utspelade sig i begynnelsen av den tillvaro vi lever i nu, och Einstein's relativitetsteori stämmer - vart fanns tiden när existensen vart kondenserad i den miniskulösa kärna som brast till det vi har att förhålla oss till idag? Var "tid" helt enkelt irrelevant som term, och tiden som en fysisk kraft kunde/kan enbart existera så fort det fanns partiklar som kunde förhålla sig till varandra? Att ponera existensen innan Big Bang blir ju flummigt, eftersom existensen under den tiden förmodligen var såpass verklighetsfrämmande att det knappt går att greppa. Fungerade materia på samma vis, var det kvarkar, atomer, protoner, neutroner, molekyler som verkade innan explosionen?

Vad är egentligen tid, om vi bortser ifrån vårt eget konstruerade, praktiska system för att förhålla oss till den omedelbara omvärlden och dess relativt kort dokumenterade historia. Fast tråden kan väl vara öppen för en sådan diskussion också, för den praktiska tidskonstruktionen är rätt så intressant i sig även den.

Perfekt! Det där ska jag dra nästa gång någon tycker jag borde växa upp någon gång

Om vi säger att det var som du lägger fram det, så fanns inte tid eller materia. Det är svårt - omöjligt - för människohjärnan att greppa konceptet, på samma sätt som det är omöjligt att föreställa sig att något skulle vara oändligt á la universum om det nu är det.
Ja, tid var i så fall irrelevant eftersom det inte fanns.
Tid idag är inte konstruerat utan det naturliga flödet av händelser. Det får mig att tänka på en ras i Deep Space Nine som inte lever i samma tidsrymd som oss. Tid för dem är inte linjär utan för dem finns inte dåtid, framtid eller nutid. Det är en rätt intressant tanke, att leva som att all tid är ickekonstant.