Pallbearer

slothmachine skrev:Alltid kul när något band blir en inkörsport. Då har du ännu bättre band att se fram emot framöver.

Ja vi får se!

Det här var helt ärligt ganska tråkigt. Lät lite som en trist blandning mellan Scald och Warning typ

Och den blandningen blir alldeles genial i The Legend, men inte så mycket alls i de andra låtarna.

Någon som lyssnat på fullängdaren?

Kan ju säga att den är brutalt jävla bra!

Ska invänta vinylversionen och köpa den till att börja med.

Jepp, asbra helt enkelt.
Bästa låt: An Offering of Grief. Sista minuten där är svinbra!
Sen är ju The Legend fortfarande en favorit även om jag föredrar demo-versionen.

pompepg skrev:Jepp, asbra helt enkelt.
Bästa låt: An Offering of Grief. Sista minuten där är svinbra!

Håller med där alltså!

Lyssnat som fan på plattan de senaste dagarna.
Ingen som tycker att det är hipster-doom?
Känns som om någon borde tycka det...

minns att jag gillade demon. får nog höra på plattan imorgon och se vad man tycker.

Jag gillar den alltså. Sången är hämtad ur djupet och låter klarare, har inte bestämt mig för vilket jag gillar bäst ännu men sångaren har en jävligt bra röst som passar i ljuset likväl som i djupet. Havet är djupt.

Några åsikter om plattan? Har ni hunnit lyssna ordentligt? Skriv för djävulen!

Själv är jag delad, älskar den och tvekar på den. De varvar mellan briljans och monotoni trots en del variation. Blir lite väl mycket av samma gryta kanske. Given to the Grave är favoritlåten, fy helvete så bra den är. Känns som skivan kommer växa, potentialen finns så in i satan.

Hur bra som helst enligt mig!

Kreativ som fan med flera höjdar-riff.

Jovars, den är helt klart en bra platta! Sången gör jävligt mycket och ger mig lite Warning-vibbar på många sätt. Lik är den väl inte men känslan är där. Varje låt växer efter varje lyssning men favoriten är nog fortfarande An Offering of Grief, främst för den sista instrumentala biten som måste vara bland det bästa som skapats.

Lär väl växa ett tag till och bli en förjävla dunderplatta.

pompepg skrev:Jovars, den är helt klart en bra platta! Sången gör jävligt mycket och ger mig lite Warning-vibbar på många sätt. Lik är den väl inte men känslan är där. Varje låt växer efter varje lyssning men favoriten är nog fortfarande An Offering of Grief, främst för den sista instrumentala biten som måste vara bland det bästa som skapats.

Lär väl växa ett tag till och bli en förjävla dunderplatta.

Den sista minuten är ju så jävla klockren!

Tycker det är gött att de kör med "normala" ackordföljder, typ Am-, F-, C- och G-struktur på det. Visserligen har ju Warning en och annan dänga som kör på samma koncept.

Skivan är helt okej. Dem två låtar som var med på demon var bättre på demon om jag får säga det själv.

Jag har svårt att lyssna på hela plattan och känna att det är intressant, blir lite väl såsigt efter ett tag. Helt klart en bra platta!

@Carrion: Något du verkar glömma är att Warning mer eller mindre tagit allt från Revelation och tagit till sin egna form, jag tycker personligen att plattan låter mera Revelation än Warning.

Pallbearer har mer melodi och variation än Warning hade, men samtidigt är de mer monotona? Vad?! Eller så hade Warning en formel som helt enkelt var för jävla bra. Käkar man stuvade makaroner med falukorv som tillagas rätt så kan man äta det varje dag under en längre period, utan att tröttna, än om det görs lite halvdant. Nu är ingenting med Pallbearer halvdant, men nån krydda eller två saknas i deras gryta. Fast de sätter huvudet på spiken ibland, Given to the Grave är gudomligt bra.

Bra skit /E-ch.-mil

"In the wake of this killer weekend, we now have our official announcement from 20 Buck Spin:

The double vinyl manifestation of Sorrow and Extinction will be in stores on August 28th, 2012!"

Nice. Den ska införskaffas.

Dags att hämta den här tråden ur djupet. Mycket snack om djup i den här tråden. . . . . . .

Nu såhär en djävulsk massa lyssningar senare etc; Sorrow and Extinction är den bästa doomplattan på många år tamefan. Enda halvmissarna på plattan är Devoid of Redemption och det faktum att The Legend faktiskt är bättre på demon. Det sistnämnda tar inte från albumet mycket så sett, men det är lite fulfränt.

För ett tag sen kom jag fram till en ekvation gällande doom metal. Vad krävs för att det ska klassas som doom för mig? Jag har hört mycket som har stämpeln doom men som inte känns doom för fem öre, vilket betyder att det fattas något för "det där".

Min formel lyder "Livshat1+(misär3n)*7yngd=D00M"
Varje del av formeln representerar olika variabler och emotionella manifest som senare finslipas och vidare dränks i det svarta kosmos som är doomgalaxen. Svammel salami.
Hur som haver; kan jag trycka in denna formeln på ett band är de attemattiskt doom i mina öron och ögon. Pallbearer definierar den. De har allt jag vill ha, skivan har växt nå otroligt sen första lyssningarna. Låtarna är ännu starkare (skippar fortfarande Devoid of Redemption dock) och jag har hunnit bygga ett band till bandet så att säga. Nu bryr man sig om dem på ett helt annat sätt, längtar nå alldeles otroligt till nästa släpp, har väl gått och blivit ett stort fan av deras musik helt enkelt. Jag tycker de är doomens klart största lysande hopp och stjärna i dessa dagar där doom blivit skåpmat och häxrock, stoner och tråkigt förutsägbart. De har riffen, melodierna, texterna, tyngden, produktionen (lyssna på Given to the Grave och dyrka), sångaren, hatet och misären. Allt finns där. Det är som att köpa en bil och få den fulltankad, alla bonusdelar följer med och stereon har faktiskt bra ljud också. Det är som att beställa en varm choklad och få med grädden på topp utan extra kostnad.

Det är dock ingen perfekt skiva, sången klöv mig länge (inte själva sången i sig, utan hur den är placerad på plattan) trots att jag älskar den, ska den vara hämtad ur djupet eller vara i fronten? Ska den vara kristallklar eller lite lätt mystisk, vet fan inte själv. Men vad jag vet/tycker är att sången passar bättre på demoversionen av the legend än på albumversionen. Sen är Devoid som jag skrivit tidigare en svag låt alltså, förstår inte varför de lät den slinka in där, hade mycket hellre sett att den stannade på deras demo och de endera skrev nånting nytt eller inte skrev nått alls. 4 låtar kanske hade varit lite i minsta laget förvisso.

Förra årets klart bästa platta var det i alla fall. Jag tycker folk som fortfarande inte fattat doom eller som vill ta sig in i värmen ska dra på Sorrow and Extinction och dyrka. Dyrka döden, dyrka doomen, dyrka misären, dyrka tyngden. Given to the jävla Grave alltså. Bästa doomlåten sedan minst alla bra låtar på III: So Long Suckers av Reverend Bizarre, vilket är det bästa bandet någonsin när allting klaffar.

Ja huvaligen. Det är fina grejer.

Ny låt!

Sjukt bra! Upptäckte den först nyss.

Sista halvan av den låten är helt fantastisk. Första 1.40 är magiskt. De får gärna släppa nästa platta nu på en gång.

Instämmer till fullo. Förutom att sångaren kan vara lite svajig i sången så verkar de som ett riktigt bra liveband!