Kommunism

Gillar inte högerpolitik. Känner mig mer hemma med vänsterpolitiken, fast inte helt åt helvete vänster. Båda sidorna har något vettigt men mycket bajs inom båda också.

Jag gillar kommunism, för alla kommunistledare har fan varit härliga och slagits för sina saker.
Stalin behövs väl inte sägas mycket om; han hade en skön mustasch och levde drömmen.
Mao var fan son till en smutsig bonde, och slutade som ledare över världens folktätaste land. Fedt respekt ska han ha.
Castro ledde revolutionen över Cuba och puntade ut Batista och hans korrupta styre. Han fick även hjälp av Che, och tillsammans ser de fruktansvärt glada ut på bild(detta är ett välkänt faktum). Numera sitter bara Castro och chillar med sina cigarrer och kokain.
Kim Jong II är ju bara rubbad, fast på ett jävligt roligt och intressant sätt. Man vet inte riktigt hur gammal han är, eller var han är född. I landet som han styr är han känd som en övernaturlig människa med diverse krafter.

Jag gillar kommunism. Bra skit. Sieg heil(kontrapunx).

Frågan är vad som passar Sverige bäst. Kapitalism som vi ser idag? Lyckat? Nej. Rättvist? Nej. Människor är så blinda av framgång och rikedom att det inte tillför något av värde för ett samhälle. När vi har råd med rättvisa så tycker jag att det är givet att dela med alla inblandade på ett rimligt sätt. Rättvisa väger tyngre än stora klasskillnader med ett litet antal stenrika snobbar i toppen.

Sverige sägs vara ett rikt land. Men ingen bryr sig om det stora antalet fattiga individer när det finns möjlighet att bli stormrik för vissa. Jag menar titta bara på hur arbetsmarknaden höjer kraven på vilket enkelt jobb som helst. Snart blir det lag på högskoleutbildning för dagisfröknar. Samt det stora antalet arbetslösa, och sist det orimliga förhållandet för vanliga anställda arbetare inom exempelvis vården och omsorgen. Människan är ingen maskin.

Jag ser hellre en kommunistisk ledning än Reinfeldt och Borgs äckliga trynen.

Jesper sade det!

Vet att jag sa att jag skulle ta avstånd ifrån tråden, men nä:

Alla är vi kugghjul i maskineriet. Vissa större, andra mindre. Men kommunism gynnar ju bara främst en "del" av samhället, och en annan blir undertryckt. Klart man tycker att rika människor bör undertryckas och tvingas leva i den riktiga världen, men de tycker inte dem. Och deras värderingar är inte sämre än någon annans, liksom våra inte är sämre än deras. Men ingen vill bli undertryckt.

Detta är ju dock helt inbränt i människans och civilisationens kultur. Att vissa är "bättre" än andra. Så vi kan inte ändra på någonting, utan att missnöje uppstår. Människan är helt enkelt för svag i mentaliteten för att kunna skapa något som gynnar alla.

Vad som dock är orimligt är hur en börsmäklare kan tjäna mer pengar än en lokalvårdare på ett sjukhus. En som städar sjukhusets korridorer är väl mycket viktigare än en människa som bestämmer vart du ska slösa onödiga pengar du inte behöver på, för att du sedan ska kunna få mer pengar som du heller inte behöver. Det är ju bara min åsikt.

Och vad det arbetspolitiken beträffar tänker jag skriva detta ur eget perspektiv, då jag numera arbetat i ett och ett halvt år på samma arbetsplats, och därmed sett hur illa vissa saker bara är och förblir:

Jag jobbar på den s.k "informationsproduktionen". Vilket innebär att jag samlar värdefull information, och i mängder. Ett s.k "prospekt" eller "lead" innebär att du helt enkelt får reda på vad ett företag skall investera i. Det kan vara en produkt och det kan vara 3 produkter. En prospekt kostar allt ifrån 300 sek till 1 000 sek.

I genomsnitt pungar jag in kanske 10 prospekts per arbetsdag. Avrundar vi det, så blir det kanske 6000 sek värt. Alltså, rent formellt, så drar jag in 6 000 sek till företaget varje dag.

Min timlön är c.a 90 kr/h. (Någon krona under faktiskt... Skäms lite). Och jag jobbar 6,5 h/dag. Det är alltså nästan 600 kronor om dagen. Sedan blir det 33% skatt på det. Alltså, av de pengar jag drar in till företaget, får jag 10%. Ibland drar jag in mer pengar till företaget, och ibland mindre. Men se det som ett genomsnitt.

Mitt anställningsavtal är "Visstidsanställning vid behov". Alltså så är jag timanställd och enbart när jag behövs på arbetsplatsen. Detta är generellt sett samma sak som en provanställning på vilket annat företag som helst. Men det funkar lite annorlunda i telemarketingbranschen än annars. Jag har vart "provanställd" i ett och ett halvt år. Men det finns folk som jobbat mer än dubbelt så länge som jag med samma avtal... Detta innebär helt enkelt att om det inte finns tillräckligt med "jobb" för oss som jobbar på produktionen, så får vi gå hemma utan betalning.

De som SÄLJER informationen, tjänar mycket bättre, har mindre stressigt arbetstempo, har bra anställningsavtal, och dessutom får de åka på fina konferenser och liknande med företaget... Konferens är då samma sak som att festa, fast du bor på hotell i någon schysst ort någonstans och du behöver inte betala för det ur egen ficka. Om det går bra på företaget så är det DE som får en klapp på axeln. Jag har fått ett diplom en gång för att tydligen är det schysst kvalité på informationen jag krämar... Visst, kul är väl det. Men ja...

Låter detta rättvist? För den branschen jag jobbar i är nog det mest kapitalistiska du kan syssla med...