Candlemass

Lowe gör en helvetiskt bra insats på Alone-plattan annars. Den här låten dock, inte dålig, men fan. Inte vad jag hade hoppats på. Mattsvart, blytungt och existenshatiskt mumsmums vore ju drömmen.

Jaha, Robert Lowe är inte längre med i bilden pga dåliga sånginsatser live.
Mats Levén ersätter iaf live.

http://www.rocknytt.net/toppnyheter/6264-candlemass-byter-sangare-rob-lowe-ut-mats-leven-in

Gott! Mer Solitude Aeturnus åt folket. Han ska ha tack för bra sånginsatser och väl utfört arbete i Candlemass dock, Lowe är svinbra.

Undrar lite hur jag kunde missa den karl.
Hans röst är verkligen underbar!

Tycker ju Death Magic Doom är en jäkligt bra platta, har inte hört den senaste ännu, så det är en bra röst som lämnar

Sictorment skrev:Tycker ju Death Magic Doom är en jäkligt bra platta, har inte hört den senaste ännu, så det är en bra röst som lämnar

Den har läckt för övrigt. Lyssnar på den nu as we speak.

Jo, jag har sett det. Ska lyssna på den nu i dagarna också

Ville bara pränta ner min nyfunna åsikt här.. Candlemass vita skiva är bättre än Nightfall. Trodde den ordningen var orubblig, men så var icke fallet. Nightfall, med sin suveräna produktion och Messiah i glansdagars storform, med fantastiska texter och klockrent låtskriveri nästan rakt igenom. Få saker att klaga på. Vita skivan har ännu bättre produktion, bland det bästa jag hört, med fantastiska texter och Messiah i äldre dagars stormform. Han sjunger så jävla bra, rivigt, aggressivt, mjukt och hårt och allt däremellan. Variation och kontraster m.m. ger en bättre vokillsupplevelse för mig, sen tycker jag han är med i låtarna på ett helt annat sätt. Sen har du inga interludes på samma sätt som på Nightfall, visst The man... som är instrumental kan väl räknas men ändå, den har blytunga riff och låter riktigt hatisk. Vita skivan är mer hatisk, mer förbannad, har mer attityd om man så vill än nightfall. Sen är det lite av en humörfråga också tror jag, Nightfall är mysigare, medan vita skivan är mer förbannad. Näe jag vet inte, det är svårt, men det liksom rycker i hela mig och jag älskar fan den plattan mer än Nightfall, som jag fortfarande tycker är en av de bästa jävla jävlarna som jävlats ut i den jävla atmosfären. Candlemass är så förbannat bra helt enkelt. Dock är tronföljden efter Epicus för stunden förändrad. Ville bara dela med mig, håller någon med mig om det eller står jag ensam, naken och förvirrad på slagfältet i vintertid om den saken? Fet och rädd också såklart.

Jag tror att det hela ligger i att du har lyssnat på Nightfall så många gånger att du känner igen den så pass bra. Medan s/t legat och blivit försummad fram tills dess att du börjat ge den ett par chanser. Den är helt enkelt i nuläget mer intressant att lyssna på än just Nightfall. När du lyssnat på s/t lika många gånger som Nightfall, så kommer du nog ändra åsikt.

Tror jag i alla fall!

Jag tror det ligger lite i det, men samtidigt har jag aldrig direkt försummat den, har lyssnat på den i många år av och till, precis som med Nightfall. Var mer som att allt lossnade, som en riktigt långsam skit som man pressade ut med stor vånda och helvetiskt besvär.