Religionens uppkomst

Jag har länge funderat på varför vissa människor är helt övertygade om att det finns högre makter ovanför.
Varför tror människor i grunden på någonting?
Är det för att man vill känna samhörighet med någon/någonting?
Det är ett brett område och ni kan även förmedla hur eran syn på religion ser ut.

Jag är i princip 100% övertygad om att det från början var för att förklara saker som vetenskapen inte kunde på den tiden.

Till exempel som varför det blixtrade, varför människorna på den tiden levde och förmodligen för att få någon form av mening till sin existens. Dessutom för att veta vad som händer efter döden, saker som vi fortfarande frågar oss.

Tänk bara på de som bodde i norra Amerika och norra Europa, om det kom norrsken, det fanns ju inget sätt att bevisa varför och vad det var, så därför sa man att det var andar/gudar osv.

Väldigt mycket har med solen att göra, ljuset den skänker etc. Om du inte visste något om nånting som vi vet om nu men förstod såpass att solen skänkte värme, ljus, mat, vatten och allt möjligt som behövs för att man ska överleva så vore det inte så konstigt om nån tok fick en idé att solen var gud eller att en gud satte dit solen på dagen och en ond gud tog bort den på natten. Hur fan var det Egyptierna trodde.. Horus och Set var ljusets respektive mörkrets gud, väldigt trubbigt sagt. Eller att människor trodde att mäktiga naturfenomen var gudars verk, fan Tor som kommer ridande och smäller jättar när det åskar liksom! Det är inte så svårt att förstå varför folk var religiösa. Men att folk är det än idag, det är lite lolz. Det är ju så uppenbart att människan skapade gud och inte tvärtom.

Om du ska prata om solguden inom egyptisk mytologi ska du snacka om Ra. En liten parantes

Jag hade en jävligt bra diskussion om just denna fråga med någon/några/flera, någonstans som jag har glömt. Kanske på förra forumet, vettefan. Skitsamma..

För att ta en kort version av det samtalet så byggde det på att religionerna var så lika varandra. I princip alla religioner handlar om samma sak om man studerar bakom texten så att säga. Väldigt kort sagt så handlar allt om människans välbefinnande och upphöjdhet. Indirekt strävar man efter att upphöja sig själv till en gudomlig nivå.

Pga dessa likheter så kom jag på tanken att alla religioner kanske är sanna på sitt lilla sätt. Vi vet ju att vi har medfödda instinkter, varför skulle inte en sådan tankegång kunna ligga rotad inom oss? Att det finns en sanning. Med tiden har vissa personer kommit nära denna sanning och tolkat den på sitt sätt och därmed grundat en religion.

Varför vi söker oss till religioner fortfarande borde i så fall vara att vi kommer i kontakt med denna "instinkt" som drar oss närmre religionerna för att söka svar på denna onämnbara känsla/fråga som finns inom oss. Den ligger gömd inom oss men vi kan inte finna den själva utan försöker med att ta hjälp av de befintliga tolkningarna, och dras till den som känns mest rätt för en själv.

Vargr skrev:Om du ska prata om solguden inom egyptisk mytologi ska du snacka om Ra. En liten parantes

Ja snackade inte om Ra, jag snackade om Horus och drog en trubbig förklaring till läget. Horus --> God. Set --> Ond.

De som jag vet är väldigt insatta i någon relgion vill ha någon form av vägledning och mening med livet..

En trygghet att luta sig mot, en skyddspelare och vägriktning i livets stora frågor etc etc. Jo jag var kristen när jag var yngre. Men sen började jag ifrågasätta saker och ting, läsa på om olika saker och insåg att det jag tidigare trott bara är mumbojumbo. Inte lika tryggt kanske, men fan så mycket skönare.

Kort o gott så är människor "lata" eller för dumma för att kunna förstå hur det hela funkar. När de väll försöker förstå blir de antingen galna eller missleda på något sätt och då blir religionen en bra ursäkt att säga: "så funkar det och så kommer det alltid vara."

Hade också min kristenhetsinriktning-period för ett antal år sen. Det hände väl mig precis som Sebban. Började tänka efter och då slutade jag, haha. (ett tecken på att troende inte tänkt igenom skiten? )

Lill-davve

Det verkar vara sådana som inte har så stort tänkande som går med i sån skit. Det är mina erfarenheter efter att ha pratat med folk iaf. Dom kan inte själva tänka ut nåt bättre och förstår heller inte helheten av vad dom säger att dom tror på. Då måste dom lita på att det som dom andra säger är sant, och blir på sätt och vis manipulerade. Vet inte om någon förstod min tankegång där..

I mina yngre år blev jag iproppad massor av religiöst snack och fick hade kapitel ur bibeln på Hebreiska som god natt sagor .. först trodde man väll kanske lite att det fanns en snubbe som hette Gud som styrde och ställde på jorden.. men sedan började man tveka när man som 4-5 åring upptäckte att det inte fanns några dinosaurier i bibeln alls..det var väll då jag började ifråga sätta ;o

Vargr: Jo vars, nog förstod man.
Frågan är bara hur många människor som verkligen är så svaga och har dåligt självförtroende så de måste använda just en religion för att kunna "leva som vanlig" människa?
Är det verkligen så många? (Känns som jag var lite för snabb att döma mänskligheten.)

Alla religioner är i grund och botten gemensamma och jag tror att religionen uppstod då man förde in vetenskapen i bilden och både religionen och vetenskapen har mycket gemensamt.På medeltiden var den religiösa befolkningen i majoritet och det ansågs nästan förbjudet att inte tro på någonting.Jag tror precis som hellbastard tidigare skrev att religionen ursprungligen uppstod via vetenskapen och saker man inte kunde förklara på den tiden.Jag tycker fortfarande och kommer förmodligen alltid att tycka att det låter orealistiskt att man upptas till himmelrike eller helvete efter döden.
Döden är livets slut och efter det återföds man varken eller upptas i något himmelrike det är min egna synpunkt i religionsfrågan.

Ja jag vet inte. Jag utgår bara från hur jag upplevde skiten. Jag hängde i kyrkan på olika ungdomsaktiviteter och fick polare där, så det var gemenskapen som fick in mig i tron. Sen tog jag avstånd från det mer och mer och märkte hur allt verkligen låg till och hur falskt allt faktiskt var.

Men det är kanske dom "svaga" personerna som inte hittar nåt att hålla kvar i som vänder ryggen till. Att vara kristen idag, eller jude eller vad som helst, är jävligt starkt med tanke på hur mycket motgångar man får från samhället idag. Dom blir ju stämplade för livet av många.

Det här med reinkarnation är lite intressant om man kollar på naturen och hur den fungerar. Överallt i naturen kan vi finna kretslopp. Växter dör, förmultnar och ger uppkomst till en ny växt. Dag blir till natt som blir till dag igen. Själv har jag läst en hel del fysik och kemi och där kan man också finna liknande saker. Enligt Newton kan inte energi förintas, bara omvandlas. Och enligt Einstein kan massa omvandlas till energi, vilket kan tolkas som att massa inte kan förintas heller. Men det är ju fakta.

Detta ställer då frågan om inte reinkarnation är möjligt? Men då måste det innebära att människan har någon form av medvetande/själ, och det har vi inte kunnat påvisa, utan det är väl där tron kommer in. Men om vi hypotetiskt säger att en sådan själ finns inom oss, då borde väl naturens lagar även gälla för denna?

Jag är också inne på samma spår som många andra, nämligen att religion på något sätt är svaret på allt man inte förstår. Att man var religiös förr, det kan jag köpa, men jag ställer mig mer tveksam till religion idag, nu när det faktiskt finns vetenskap.

Själv tror jag inte ett skvatt på något liv efter döden, men jag vill dock inte utesluta det helt, för vem kan egentligen vara så säker? Det finns ju faktiskt folk som har haft nära-döden-upplevelser och säger sig ha kunnat se sin egen kropp utifrån. Då kan man ju börja fundera, men sedan kan man ju inte veta huruvida personerna i fråga talar sanning eller inte.

Folk får väl tro på vad fan de vill, däremot har jag ingen som helst förståelse för de som är helt bokstavstroende. Visst fan är kvinnan lägre stående än mannen, men att hon skulle ha skapats av mannens revben? Hur fan kan man tro på något sådant? Liv efter döden är en sak, det kan ingen med säkerhet veta något om, men det finns ju dock en massa saker som faktiskt är vetenskapligt bevisade, men som vissa troende vägrar att acceptera. Nej, att vara bokstavstroende bevisar bara att man är mer eller mindre efterbliven.

Om vi tar ett exempel växter är ju en levande organism som vargr antydde lever förmultnar och ger uppkomst till en ny växt,Det är lite intressant med tanke på att människokroppen går igenom en liknande process och det innebär samtidigt inte att reinkarnation är en omöjlig företeelse.Det är starkt att våga stå för sin tro och jag har sett personer som har provocerats i samhället för att man tror på någonting, och jag tror inte man är religiös för att känna samhörighet med en grupp eller för att känna sig bekräftad i samhället utan också för att man vill vända sig till någon när man upplever motgångar eller liknande problem.
Alla religioner har någon form av syn på reinkarnation och jag har inte lyckats hitta någon sekt eller religiös inriktning som dementerar uppgifterna att döden är livets slut.
Vetenskapen ligger till grund för religionens uppkomst men det som intresserar mig mest är om det verkligen har funnits en jesus eller andra gudagestalter som har levt och gett grunden till religionen.

Jon skrev:Det är starkt att våga stå för sin tro och jag har sett personer som har provocerats i samhället för att man tror på någonting, och jag tror inte man är religiös för att känna samhörighet med en grupp eller för att känna sig bekräftad i samhället utan också för att man vill vända sig till någon när man upplever motgångar eller liknande problem.

Tycker du det är starkt att en extrem islamist utövar sin tro genom självmord?
Tycker du det är starkt att kristendomen tvingade sig på forna kulturer med sin religion?
Tycker du det är starkt att människor svär vid en religion som de omöjligt kan stå för, även om de inbillar sig det?

Ja, jag kan fortsätta i all evighet.

Jag tål framförallt inte religion när den utövas som ett verktyg för makt och kontroll, som genomsyrar alla judisk-kristna religioner (och fler än så såklart). Jag finner religion jävligt intressant att läsa om och dess myt finns under hela vår historia som människor och har format oss oändligt mycket. Men att tro på en etablerad religion strider enormt mycket mot det synsätt jag har idag.
Den dagen då man kan bevisa för mig att en högre makt spelar in enligt de kriterier som människorna själva skapat i olika religioner och trosuppfattningar, då börjar jag inte tro, då vet jag. Men så länge man ser hur kontrollerade och styrda människor blir så finns det ingen chans att någon religion skulle få någon personlig respekt från min sida. Framförallt har ju kvinnor fått en stor smäll tack vare religion. I grund och botten, så tror jag att den moderna religionen (som kom till efter att vi dyrkade solen och andra gudamakter) helt enkelt handlar om sexuell kontroll, kontroll av människor och maktbegär.
Hur många gånger enligt religiös tradition har män fått speciella könsregler?

Peter sa det. Önskar jag hade samma ordförråd som dig.

God bless yo!

Vinterväsen skrev:Tycker du det är starkt att en extrem islamist utövar sin tro genom självmord?
Tycker du det är starkt att kristendomen tvingade sig på forna kulturer med sin religion

Fast det där handlar ju inte om att stå för sin religion när andra klankar ner på en. Det var iaf det jag syftade på. Att folk begår självmord pga sin religion handlar väl mer om en extrem övertygelse som har präntats in i huvet på dom utav någon manipulativ jävel. Dom blir lovade att hamna i himlen om dom gör det bla bla.. Det är skillnad mot att stå upp för det man tror på om man skulle möta någon som kanske mobbar en för det.

Jag håller med på att det inte är okej på någon punkt när det börjar handla om maktmissbrukan. Och det är så det ser ut idag, och har väl sett ut så väldigt länge. Men jag struntar i hur det fungerar i samhället. Jag försöker se den verkliga innebörden hos en religion. Den startades ju med ett syfte, men det syftet har tolkats till något helt annat idag än vad det var tänkt från början. Därför skiter jag fullständigt i hur tex kyrkan, om vi tar kristendomen, lär ut bibelns budskap, för det är väldigt mycket fel där. Istället försöker jag fatta vad den verkliga innebörden var från början.

Det jag menar är att det är ganska onödigt att diskutera hur dagens religion utförs eftersom det inte ens handlar om religionen i sig.

Min lilla husgud George Carlin sa det så bra för ett antal år sen, the biggest bullshitstory ever told AronRa är en annan hjälte, kolla upp honom på youtube, stenhård snubbe!

Gudadyrkan har nog en väldigt politisk grund också. Kungagestalter i t.ex Kina, Persien, Indien och Egypten hävdade ju ofta att de var gudar, och att om någon ifrågasatte deras makt så skulle de skicka aids på dem eller något.

Men religion och gudadyrkan är två vitt skilda saker också. Den äldsta religionen är ju Hinduismen. Och när man talar om t.ex Nordisk Mytologi eller Grekisk Mytologi, så kallar man inte dem för "religion".

För religion är det exakt samma som politik liksom.

Då kan man ju ta upp Nordkorea! Alla där tror ju att Kim II Sung är Gud. Han är faktiskt utsedd till "Evig" president också! Lediga dagar uppkallade i hans namn osv, väldigt politiskt och religiöst på samma gång.

Precis. Men återigen så är det Gudadyrkan trådskaparen talar om. Inte religion.

Men förklaringen är ju enkel. Efter vintern börjar det bli dags att odla gräs. Då hoppas man ju att skörden blir bra, så därmed vill man att guden som sköter gräset ser till så att langarn får prima gräs i stora mängder, då ber man liksom.

Witchryder skrev:Precis. Men återigen så är det Gudadyrkan trådskaparen talar om. Inte religion.

Men förklaringen är ju enkel. Efter vintern börjar det bli dags att odla gräs. Då hoppas man ju att skörden blir bra, så därmed vill man att guden som sköter gräset ser till så att langarn får prima gräs i stora mängder, då ber man liksom.

Alltså fan, ännu mer garv här!