Grodan Boll

Trippade natten mellan fredag/lördag och satt och skrev en hel del. Det blev en del filosofiska tankar blandat med massa dravel. Ni kan läsa lite om ni har lust, kanske kommer upp någon idé folk tycker är intressant, eller så kanske ni bara tycker det är kul att läsa över huvud taget. Det är stavfel och skit överallt, men strunta i det... ! Det hela är oredigerat och skrivet i ett stream of consciousness-format. Det är en blandning av en recension och observation av "Kalle Stropp, Grodan Boll och Deras Vänner" ifrån 1957, en rapport om vad jag kände under trippen och flummiga tankegångar runt allt mellan himmel och jord.

Här kommer det, oredigerat och ocensurerat:


02:48: Tar en dos runt 25mg, slickar upp det, sväljer med rabarbersaft. Är nyduschad, blöt. Tänder ljus och drar igång lite Jefferson Airplane.

03:02: Fryser som fan, frossar.

03:08: Faan, det smyger sig på nu, tänt cigarett... Allt är rött, ljusen rör sig efter min aura eller någt känns det som. Cigarteten är fan den godaste jag har haft i hela mitt liv. Nu är det på gång. Huvudet växrer...

03:16. Är döv. Hör inget, musiken låter inget mer, ser fraktaler, nu är det på gång på riktigt!! Allt kommer ifrån ljudet, men samtidigt inte. Ultrarapid... Alla sådana här videoklipp man har hört talas om och sett som bara verkade flum är fan verklighet nu. Konstiga fågeldamer som går runt och viftar med solfjädrar. Jag skakar som fan, frossar fortfarande, men känner mig otroligt varm nu. Men kan inte suta skaka.

Där det är ljus är allt konstigt, men där det är mindre ljus och mörker och skuggor är allt nyktert. Ser fåglar överallt.

03:32 nu börjar jag mysa in mig mer i det hela, kroppen skakar inte lika mycket men har allt det braiga ändå, Hallisar och grejer... ska titta på grodan boll. Långfilmen ifrån 57, så klämkäkt och vardagssvensson och kissibrallan idylliskt - men nog fan trippade Tomas Funk på som fan ändå!

04:27 har hänt en del. Mer grodan boll. Liknelser mellan vänstern och högern, Persson och Bildt som.. Ja, det är givet! Plåt-Niklas är ett geni, ställer den vedertagna vetenskapen på kant med sin teknk! Fattar inte Tomas FUnk fick pengar till den här filmen, den är makroskopisk. Människor som kryper runt i latexdräkter för att gestalta sniglar... Och sedan fasas det ut till en ritad fasad i bakgrunden? Fan flippat. Men bara grejen att få människor att ställa upp på att göra alla de här små grejerna, rita upp dekåerna osv. Han är fan den stora konspiratören, men som bara vill ha sitt lilla egna på sin egen lilla kant! Nej fyfan, rökt lite, tappade tråden. Skulle bara nämna att jag hade börjat titta på Kalle Stropp, Grodan Boll och Deras Vänner, för att sedan börja titta på lite Charles Nonsens, ännu ett svenskt genis och en av konstfacks otaligt okunniga men ack så kompetenta adepter - Hagelbäck. Hetta han Johan i förnamn? Aja, åt skogens med det Oj, ljuset lös helt plötsligt på min webcam, ser ut som ett lite tdjur som tittar på mig. Det är otroligt kul att skriva. Hönan och Papegojan är oroliga, ägget är borta, men vad ska Kalle Stropp och Grodan tro? Ägget är börta, finns inte gömt, finns inte skymt, det är glönt och borttappat! De elaka anarkisterna har tagit det, Sotisarna. De vill också bara gott, de måste bara ha lite mer utav det vita mjölet i påsen. Det är kul att se hur hela verkligheten speglar i sig själv... I meningen utav en liknelse. Allt är så självklart. Grodan Boll är verkligheten. Nu är jag en utav de många införstådda i mysteriet, de som införlivas i ordern av Verklighetens Folk. Ska bli kristdemokrat, de har förstått. Jag har berått mig själv i min vänstertro - duperad av mig själv och mina värderingar - i ett stort experiment kanske. Jag trodde jag var en svamp, men var bara en liten spor, ett litet frö. Visserligen lovande, men jag trodde jag var något större redan då. Redan där jag är nu. Nu har jag förstått. Tårtan i filmen ser god och fin ut, fast den är gjord av plast - jag låter mig duperas av lögner för att det känns bra! Egentligen förstår jag ingenting, och glad är jag för det. Visst är det alltid kul a tt veta mera, men jag kan lämna resten åt förståsigpåare som vill - de kan vara klämglada scouter och paradväktare för något stolt, som en svan. Jag ska bara ligga och kalasa som en stor sten, och på mig kan andra frofas i ett livligt parasitsamhälle, en hel ekologi fast på samhällsvetenskaplig skala. Det känns självklart. Blir lite kluven i mina tankegångar av Grodan Boll, vet inte vad jag ska tänka på eller vart jag ska lägga mitt fokus. De sjunger en glad sång i filmen nu, fast allt har gått åt helvete... Jävla blues-gångare, precis som slavarna. Nu känner jag mig vänster igen, jag är inte längre kristdemokrat, för slaveriet gör mig arg. Arbetarförakt? Vem har rätt att förakta dig som arbetare! Grodan Boll's kropp, den ser ut som den blöder när han simmar i vattnet, men han sjunger ändå. Den stora skepparen står där uppe och kastar harpuner på den arme sjömannen som kämpar för sitt liv ute på havet - men med vilken rättighet? Vem har givit honom rättan? GUD? Gud är död. Han har aldrig levt, han är ett ingenting, ett vakum, ett nonsens, inte ens värd att nämna som hypotes. Så han ger inte den store skepparen, kaptenen något ämbete - där han står med spjut i hand i akt att förgöra sin angörare! (Ord är lite konstiga förresten, vet inte hur jag ska tolka dem ibland, men det låter bra) Men ja, arbetaren är den lilla beståndsdelen som lyfter upp kronan i verket - och bara för att man sitter på kronan ska man inte känna sig privligerad och ta sig förtjänster, man är inte förmer än den som står längst ner utav fundamentet och bär hela arbetsbördan. Snarare tvärtom. Här blir det mervärdeslära, här blir det systemmatematik och filosofi, här kommer Pirsig och här Kommer Gösta som inte ska ha kaffe - ekonomi rent ut sagt. Fan vad det svenska språket stämmer fint med tyskan förresten, alla ord som har en börjelse av "be-" och går över i något annat. Är glad att jag har lite kunskap, det kan jag tacka skolan och Grodan Boll för. Även om skolan även den är ute för att dupera mig, men jag försöker ju visserligen dupera mig själv samtidigt, så det blir ett nollsummespel och utav ingen betydelse om man ska se till syntesen. Det som gör det hela intressant däremot ur ett filosofiskt perspektiv är ju vad antitesen är? Det gör hela observationen intressant, även om själva händelsen gestaltar sig i ett slutresultat av ett nollsummespel. Aww shit, nu snackar Grodan Boll och Kalle Stropp med en Braxgädda, de flyter själva i en stövel som de har gjort om till ubåt. Braxgäddan, vet inte om den är riktig eller bara ett påhitt. Den här Tomas Funk är som sagt ett geni, så han kan säkert bestämma sånt, han gör om braxgäddor till påhitt bara sådär - så länge som det hela är i filmen. På hans egna lilla kant som sagt, han är nöjd med att vara gud där. Nu kan vi ju anknyta lite till idéerna tidigare om att det finns vissa förståsigpåare som vill sig veta allt och bestämma allt, de här som sitter uppe på kronan av grädden och anser sig suveräna i alla de sammanhang. Vad är det som gör dem onda? Varför är inte Tomas Funk ond? Ja, som sagt, Funk vill bara vara gud av sin egna lilla värld, de här andra vill vara gudar utav sin egen lilla värld och alla andras små världar. De är giriga. Den kristna tron är girig, och därmed högern. Kan Grodan Boll få tag på anarkisterna, sotisarna snart? Hasselmössen kanske hjälper honom. Kommer ihåg hur jag som liten såg det här och tyckte synd om grodan boll och kalle stropp, de kunde inte krypa i tunlarna lika lätt som de vana, vakna små hasselmössen. Nu är de snart framme hos Gubben Glömst och Gumman Komihåg, fan en av de bästa delarna av filmen. Gubben Glömsk sitter och spelar på en underlig orgel, i Kalle Stropps egna ord. Gubben Glömsk ser utbildad ut, men han har glömt allt, så vad är den kunskapen av för någon betydelse då? Glad är han i alla fall vid sin orgel, han kommer ihåg hur man spelade på den. Jävla hedonist, men det är jag med och jag är ingen hycklare, så jag kan väl unna honom fröjden att sitta där och vara nöjd och belåten. Jag är jävligt nöjd och belåten just nu, och känner mig intellektuellt utmanad av den här upplevelsen. Detta är till fördel för min belåtenhet, eftersom jag har inte känt mig utmanad på ett bra tag ... Ironiskt att man ska bli utmanad av sig själv dock! Men det är väl de dusterna och duellerna som är av störst betydelse för personutvecklingen, och den är inte att se ned på. Börjar undra om jag ska sluta fokusera på att skriva, det känns så egoistiskt och narcissistiskt - jag sitter ju mest och skriver för att jag ska kunna läsa det här senare. Vilken dum cykel, skriva för sig själv och inga andra? Där finns inget mervärde, men där i läigger nöjet. Nu åker Gubben och Gumman och grodan boll och deras vänner i den fina bilen, ut i öknen ser det ut som. Han vattnar blommorna som han har längst fram i fönstret av bilen, fan vad nöjd han är, en riktig livsnjutare som är nöjd med det lilla - som en rabatt med blommor. Hahahaha vadfan, där kom en jävla kåkfarare som stod och viftade i farten - ville han bara hälsa eller var det ett desperat rop på hjälp? Han hade långt skägg och såg utmärglad ut, och så var han ju mitt i öknen också. Han var säkert i nöd, men de här självgoda jävlarna åkte runt i sin fina bil och ville inte hjälpa honom. De kanske inte är så goda ändå? Eller är deras gärning i och med att de gav grodan och gräshoppan skjuts på vägen i deras jakt på anarkisterna? Det blir sån där kaoseffekt, en encellig organism delar på sig ute i rymden och på grund av detta går hela jorden under. VIlken entropi! Vilken trist värld. Börjar känna mig lite orolig i den här upplevelsen, som att jag kommer att vara fast i en slags dualism för evigt. Allt kommer antingen vara ... ja, såhär, eller så kommer allt vara trist istället. Skillnaden kan liknas i att man sitter uppe på ett berg och ser ut utöver horisonten, och att vara på botten av en giganturlisk abyss och blicka uppåt. Att dessa två verkliheter är ett val som mitt psyke, mitt undermedvetna kommer att ställas inför efter den här upplevelsen. De här begreppen är så oförstårligt gigantiska att man inte kan sätta dem i ord, och även i ordens egenvärde så har vi den semantiska betydelsen att bejaka och i hur de kan tolkas. Nu är jag kluven igen, ska jag spåna vidare om språkets oförmåga att förfoga till tankar eller ska jag tänka vidare om det här valet? Jag lämnar nog valet bakom mig, det skulle jag ju lämna till det undermedvetna så det ska jag inte sitta och vara medveten om. Där är det ju sådär kul med ord igen - medveten? undermedveten? Vilka jävla påhitt! Blankskott ut i tomma rymden i betydelse till den innerbörd de egentligen står för. Vilka ord är egentligen praktiska i sitt egenvärde, vilka ord har vi lagt in en semantisk tolkning i och i vårta sociala samspel bestämt ska betyda något? Vem är det som bestämmer? Det sociala? Vetenskapen? Du eller jag? Tror förövrigt att det hela börjar avta lite nu, hjärnan är fortfarande verksam, men jag hör inget sus något mer, och saker och ting har tappat sin tidigare skepnad där allt liksom vibrerade och hur allt lyste utifrån sig själv. Aja, det här var kul och lär väl hålla på i en timme eller två till. De har fångat anarkisterna, Plåt-Niklas har sin propeller - men vart är tårtan? Ja men självklart, Räven har ju bärgat runt på tårtan hela filmen - Jubileumstårtan! Det dansar de för, håhå. Anarkisterna ska tvättas vita och färgas utav rött eller blått. Nu står även de här kaosmakarna inför ett vägval i det konstruerade alltet! Nu kommer det bästa i hela filmen, när de sjunger födelsedagssången för vaktparaden som fyller 4 år - paketsången. Jag drog faktiskt igång hela filmen i syfte att komma till den här biten, eller pga. den kan man säga. I början av ruset så flummade jag runt lite på youtube, och hittade ett klipp med just den sekvensen som jag nu kommer att få se... Men då bestämde jag mig för att titta på hela filmen istället, och glad är väl jag för det. Paradledaren ser ut som Salvador Dali med sina mustascher. Vi e så glada! haha att du e född fallera, att du e född fallera, ja pre-precis ida'! osv. nästa bit - Papapapapaketet som vi har, har vi med? papapapketet, ska du få se! Vi e så glada, haha att du har födelsedag, att du har födelsedag pre-precis idag! Det roligaste är ju i slutet där, "Att du har fööödelesedatteritteda en riktig födelsedaderittedadteteatata pre-pre-precis idag - tjohejfaderlittan hej - HEJ! och så slut på det. Nu är anarkisterna vitisar, glubben glömst står och tittar i fönstret. Sluttet gott, allting är gott! Namm. Hej, hörru! Tjena moss! Man må säga... hej ! BÄNG! Höger och huller och vänster om buller - MARSH! Nu står de där i fönstret, grodan och stropp, hasselmössen sätter en liten lapp på huset där det står SLUT. Jag ska nog sluta skriva också, för nu känns det som att det mesta har lugnat ned sig och jag är så trött som jag borde vara... Klockan är halvsex. Ett halv stearinljus var det här värt, känner mig observant och analytisk och upplyst, anförtrodd i en ny verklighet. Nä, får skriva lite till. Starta ett nytt kapitel.

05:27. Coolt att det precis var en timme sedan jag började skriva. I alla fall, nytt blad, nytt kapitel, i det förra gick jag mest runt i tankegångarna och flummade runt, och det lär jag fortsätta i för mitt egna nöjes skull. Känner mig som en bohem som har vart med om en del efter det här av någon anledning, som Clint Eastwood med en halvbrunnen cigarett i mungipan, hatten med brättet som knappt skuggar ögonen. Han har varit med om en del. Han, eller jag, blickar ut över horisonten. Solen går upp, vilket den gör just nu i verkligheten, och han välkomnar den nya dagen med ett hånleende. Han har sett den förut, och nu är det dags att uträtta ett dagsverke igen. Ett dagsverke för en bohem dvs. Ja, jag känner mig tillfreds med verkligheten och att blicka ut över den i perspektiv av nattens drömmar. Drog igång en asbra platta för den här stämningen förövrigt, Buffalo's "Volcanic Rock" ifrån 1973. Fan genial titel på plattan förövrigt, man kan se den både som en genrebetäckning eller som en krass sten ifrån en vulkan. Det är väl skillnaden på ett kreativt sinne och en mer praktiskt lagd, WASP - Vii ar sejtans peeple. Vissa fattar inte, de är på något vis under... mänsklighet? Hittar inget bra begrepp. De ser bara saker för vad de är på ytan, men kan inte måla upp någon poetisk bild i det hela. Drönare, som verkar och gynnas av drömmare som ser nya möjligheter i saker och ting. Visst har även de dygder i sin blinda pragmatiska stoicism, som man ska ha i bejakande även om man är på den andra sidan och kan se det här vackra mervärdet i ett berg än att... Det bara är ett berg som står där, består utav granit och fan och hans moster och det växer lite träd och mossa på det? Det kan vem som helst observera och det tar nog de flesta för givet, men där börjar man ju tolka det man ser och där ligger skillnaden i människor, i tolkningen. De som är nöjda med att stanna där, och de som ser ett samband - inte bara träd, sten, berg, mossa. Utan natur, ett porträtt i den vy ens ögon har gynnat en. Ett samband av allt, där värdet är mer än vad alla dess beståndsdelar kan sumeras av. (fan, försökte göra en prafras ifrån engelskan men vet inte riktigt hur hjärnan lyckades där) Apropå roliga parafraser, det här med språk igen. Är det grammatiskt korrekta alltid det bästa? Visst, vissa premisser för hur språket ska byggas måste man ha, men ska man vara språkfascist? Jag gillar det fria språket i den meningen, att folk kan bygga sina meningar lite hur de vill. Det ger varje text personlighet. Går att anknyta till det här om den konstnärliga observationen jämfört med den krassa, objektiva. Och (FÅR MAN BÖRJA EN NY MENING MED OCH?!? Ja, svenskfröknar tycker inte det, men det tycker alla andra) där får man ju även se på ett slags socialt samspel, hur man drar en skillnad mellan du och jag. Återigen, vi är alla människor, vi är utav ett kön etc. och allt på ytan, men där vi drar skillnaden mellan folk och folk är i deras personlighet. Så hur ska vi veta om vi gillar en text eller inte om inte för att den har en personlighet? Eller ska personligheten enbart läsas i ordens syftningar? Där blir det väldigt djupt och där måste man ha väldigt mycket kunskap för att förstå vad orden egentligen betyder, i det sammanhang de yttras. Det krävs akademisk kunskap för det ibland, och det är väl därför de flesta texter som skrivs på det viset är skrivet av och för akademiker. Vilket språkligt nöje, men varför inte! Alltid kul när det händer saker och ting och folk eggar varandra till att nå högre, även om det bara är inför egna öron/ögons krets och beskådan. I vilket fall som helst tycker jag inte att språk ska behöva vara så komplext att man egentligen ska behöva akademisk utbildning för att få ut något utav en text, för syftet med texten är ju oftast att man vill förmedla ett budskap - och istället för att anförtro sig på att mottagaren har en akademisk utbildning bakom sig är det väl bättre att man visar sin personlighet i det hela? Människor ser ju oftast saker i den vidare meningen och inte i den inskränkta, och i de vidare perspektiven kan man se de små skillnaderna desto klarare i ett samband. Personlighet."

Skrev lite mer efter det, klockan var 05:59 när jag gick över till nästa del, men det är mer personlig självanalys som jag inte känner för att dela med mig av i ett allmänt forum.

Är detta nya flashback nu eller?

Nä, på flashback får man inte skriva sådana här rapporter. Alltså sådana som är skrivna under trippen.

Jag postade inte det här enbart för att visa på trippen, utan för att jag fick fram vissa filosofiska idéer jag har men som kristalliserades i texten. Det är intressanta tankegångar till och från, även om de kommer lite hejvilt ifrån ingenstans!

Svartesmeden

Führern!

Metocin alltså!

Jaja, tack för den trevliga läsningen Atlas.