Orchid - Capricorn

Debutalbumet som släpptes 15/2 av The Church Within. En fortsättning på deras utmärkta Black Sabbath-influerade (1970-1972) doom de började med på 2009 års EP "Through the Devil's Doorway". Och visst påminns man av Black Sabbath mest hela tiden men det är bra. De är som Iron Man, det är likt men de kan skriva egna riff man sitter och guppar till. Detta känns som en utmanare för min topplista 2011. Time will tell.

Tanka ner så vi kan diskutera!

Har hört deras demolåtar(?) eller kanske det var EPn. Det enda jag minns är att det lät EXAKT som Black Sabbath vilket jag tyckte var lite tröttsamt

Kom nyss fram till en jävligt irriterande sak med nya skivan. I princip samtliga låtar sjunger sångaren låttiteln upprepade gånger i kombination med "oh yeah" eller en variation av de orden, "oh" eller "yeah". Undrar om bandet var medvetna om det för jag har sällan hört ett större missbruk av uttrycket "oh yeah". Musiken är jävligt bra dock och jag gillar sångarens röst men det här är en sån där sak man inte glömmer eller kan ignorera när man väl noterat det. Bandet får heta Ohyeah istället för Orchid från och med nu.

Kollade in en låt lite kort, och det berörde mig inte nämnvärt rakt på. Som sagt, väldigt Black Sabbath-influerat, men inte på ett vis där de tar det och gör något eget utav det, och inte heller på det viset att det blir en hyfsad tribut. Något mellanting, vilket jag tycker är trist. Tankarna gick till The Graviators och sådana band som är helt ok men som inte blir mer än så. Även om de banden som jag associerar det hela till kör mer på heavy spåret snarare än blues rock-linjen.

Bara förstahandsintrycket, får väl ta och kolla in det lite närmare när jag har tid, ork och lust. Kanske bara valde fel låt. (S/T som det nya albumet var det)

kollade upp bandet o första lyssningen var sådära o andra var bättre!
Sen fastnade jag för Black Funeral och Master Of It All!

Oooh Yeaaah!

Har även skurktankat debuten nu. Allt ifrån riff, låtstruktur och sångmelodier låter exakt som Black Sabbath. Dröjer inte längre än några sekunder in i första låten innan A National Acrobat och Thrill of It All gör sig påminda. Så stundtals undrar jag ifall det är coverlåtar jag lyssnar på.

Black Sabbath ska givetvis dyrkas som de gudar de är men detta är faktiskt nästan löjligt. Det är ungefär på samma nivå som Warhammer där det enda syftet är att låta identiska med sina idoler

De tar det bästa med Black Sabbath och koncentrerar det till doom metal. Kom nu ihåg att Black Sabbath inte bara var doom. Orchid påminner mig även om tidiga Trouble i det avseendet i att det är metal till 100% (Albatross räknas inte) och inte någon form av proto-metal/hårdrockshybrid som så många retrosträvande band spelar.
Japp, mycket Black Sabbath och lite Trouble och man får Orchid och eftersom varken Black Sabbath eller Trouble levererar längre så är jag glad att något band lyckas göra musik som påminner om deras men kan samtidigt stå upp för sig själv.

P.S. Låten Cosmonaut of Three gillar jag inte. Låter som Sleep.

Bara för du beskrev det sådär måste jag ju lyssna

Och ca 20 sekunder in på första låten ställer du dig i klungan med de andra och börjar ifrågasätta min musiksmak. Eller hur?

Nej jag vet inte, inte orkat lyssna än. Gjort annat kul!

edit: Jo i nuläget ställer jag mig tyvärr med klungan.

Haha, nu börjar jag lägga märke till alla oh yeahs också.

Är inne på andra lyssningen nu.

puh! och folk påstår att count raven är sabbath worship/ripoff.
detta bandet tar ju den saken till en helt ny nivå av "can w3 b3 sabbath plox?"
bara inne på tredje låten också. den här plattan är för lång.
alltså, det ÄR ju bra. men det är på tok för likt sabbath. hade ju föredragit en sångare med en mörkare och fylligare röst.

Vitus skrev:hade ju föredragit en sångare med en mörkare och fylligare röst.

Det är inte Black Sabbath med sånt. >:(

Lite väl mycket Black Sabbath worship som sagt men annars var det bra.

Black Sabbath-worshipen kan jag se förbi. Detsamma med Portrait och MF.
Sjukt bra riff och bra låtar.