Epicus Elder Scrollus Skyrim - Nominatim

Alla Nords pratar som ifall Arnold Schwarzenegger skulle ha en ännu värre brytning. Usch.
Tycker att rösterna förutom alla buggar är de enda stora bristerna i spelet.

Jag tycker det är asballt. Särskilt de som bryter på svenska.

Låter förjävligt...

jag är rätt positivt överraskad över att alla inte låter som tyskar. håller med peter om att folk faktiskt låter som de bryter på svenska. men det finns för lite voice actors. känns som man hör samma hela jäkla tiden och det är rätt billigt tycker jag.

ja spelar ej än, förövrigt. men glor på walkthroughs, hihi.

carrion, är rätt säker på att man kan få dwemer vapen ur museumet i markarth, efter ett uppdrag i ruinerna så borde det finnas massa dwemer robotfiender som man kan döda och plocka sjukt många olika metaller och delar av. vet inte till hundra men antar att de kan användas för att crafta vapen i smedjan?

Har varit inne i museet och sett att man kan plocka massa delar men gjorde inte detta av någon anledning. Gör ett nytt försök nu i dagarna.

Kapitel III skrev:Jag tycker det är asballt. Särskilt de som bryter på svenska.

Jag diggar det också, i många fall låter det som att de försöker snacka engelska med svensk/norsk brytning och hamnar nånstans runt tyskland istället. Fast inte så extremt åt nått håll. Jag diggar det som sagt. Hade de satt svensk brytning hundra procent t.ex. hade jag fan stört mig och Arnold är kung.

Får tacka Garf för tipset om hur man joinade The Dark Brotherhood.
Hade fan aldrig fått ihop det annars.

Gillade faktiskt TDB bättre i Oblivion, det var mer stake i karaktärerna, bättre historier, det kändes som man lärde känna dem bättre där. Sen är Lucien Lachance så jävla mycket hårdare än Astrid. Det var även mängder med härliga mord att utföra där jämfört med Skyrim-TDB's något halvtaskiga och enformiga kills. Det blir jävligt bra mot slutet dock, tänker inte spoila något, men ändå, vägen fram dit var mycket bättre i Oblivion.

Vem kan glömma uppdraget när man skulle på en skattjakt i ett hus med fem andra och man skulle mörda dem en efter en utan att någon bevittnade morden, dialogerna för varje mord och hatet/nyfikenheten/jävelskapet mellan de fem satarna var asbra. Tycker de kunde gjort TDB mycket bättre i Skyrim. Tycker inte heller att Companion-questlinjejäveln håller upp till Fighter's Guild i Oblivion och inte heller att Winterhold College-questlinjen når Mage's Guild i Oblivion, även om Winterhold's quests var riktigt bra.

Sen fan, om någon undrar över något kan ni ju alltid fråga här liksom, alla forumiter som har nördat loss har väl samlat ihop X antal timmars speltid vid det här laget, är uppe i 89 timmar här då. Är inte i närheten av att varva det dock förmodligen, för jag vill fan inte ännu. Hittills gillar jag main storyn bättre i Skyrim än i Oblivion. Man slipper ju de förbannade gateshelvetena.

Så ska jag börja plussa och minusa och ha mig fram och tillbaka-jävel så blir det väl nått sånt här:

Skyrim's plus: Äventyr, upptäckarlust, grottor, ruiner, drakar, crafting-systemet, shouts, naturen, monster, fightmekaniken, många roliga småquests och jag diggar alltid att härja med bountys och dylikt, storleken och röstskådisarna ska ändå ha en tumme upp, det är mycket mer variation än i Oblivion ändå. Fast det kunde såklart varit mer också. Balansen i spelet är mycket bättre än vad jag hade hoppats på. Det finns alltid svåra fiender och det finns alltid lätta fiender, det är riktigt bra jobbat där alltså. Perks också, asbra. Musiken är asbra, jag älskar hur personlig karaktären kan bli så att säga, den formas efter hur man spelar den på ett sätt jag inte sett tidigare i något spel. Jag gillar konflikten mellan ze Empire och teh Stormcloaks som fan, även om jag knappt satt tänderna i den. Måste fan pröva att bli vampyr snart också, se om det är bättre än i Oblivion (för det var fan katastrof). Magisystemet är mumsigt.

Skyrim's minus: UI/Interface, buggar (men fan så bra spelet förmodligen kommer bli när väl buggar försvinner och mods börjar hända), faction-questlinjer (Companions etc) då de är korta, lite fantasilösa och ja, jag vill ha mer. Perks också, frustrerande. Jag älskar systemet men när man börjar nå upp emot lvl 40 börjar man rå-ångra vissa perks man satt och då känns det som att man inte har många lvls kvar att gå upp (då det tar åratal att gå upp i level). Antalet magier är inte mumsigt.

Så ja, om björnen själv får bestämma säger jag att det är ett förbannat bra spel, men långt ifrån perfekt. Men det lär bara bli bättre med åren. Lär ha att göra i 150-300 timmar till i spelet, många fler karaktärer att skapa (min alter-mage får vila just nu till förmån för en jävligt sneaky argonian, 30Xstealth-damage-backstab-dagger-assassin's blade-jävel och drygt 80 i sneak, HAIOOOO). The Elder Scrolls är fantastiskt alltså.

Att springa omkring och upptäcka quests i grottor är asbra, upptäckarlusten är mångfaldigt mycket högre här än i Oblivion och kan på riktigt mäta sig med den i Morrowind. Har inte snackat tidigare om Morrowind även fast det kanske är mer relevant att jämföra Skyrim med det, men jag vet inte. Det är 9 år gammalt så det känns inte riktigt rätt av någon anledning. När det kommer till mer ordentliga quests finns det en del saftigt att hugga i, The Forsworn Conspiracy t.ex. är asbra, riktigt jävla asbra. Sen finns det några andra riktigt härliga också, den med Drakprästerna och maskerna är ett lysande exempel. Har hittat 6 totalt nu tror jag det blir exklusive trä-masken. Samtidigt känns det lite som att viss variation saknas, samtidigt som jag känner mig som ett jävla anus som säger det med tanke på att det faktiskt är rätt mycket mustiga grejer som händer.

När drakar attackerar byar/mindre städer är det ståpäls alltså, de har lyckats riktigt bra med det, råkade på en ancient dragon igår med min magiker och fick storspö på lvl 38 med 94 i destruction, så jävla härligt det var. Laddade om och kollade bittert på horisonten där den svassade runt, drakjävel. Man kan ju fan ha hund med sig också, tog mig 85 timmar innan jag hittade en stray dog, den höll på att dö direkt av en björn (i detta spel saknar jag den kärleken för dem jag annars har) så jag drog med den till Riverwood och lämnade den i säkerhet, jag är blödig som en jävla trebarnsmamma. Klarar inte av att döda renar/älgar/hjortar/kaniner/rävjävlar/jävel heller, blödig var ordet.

Diggar ritualstenarna, även om jag inte fattar grejen med att man kan byta stjärntecken sådär, eller vad man ska kalla det. Det var mer speciellt tidigare faktiskt, även om systemet är praktiskt. Ritual Stone of the Atronach über alles. Om man inte kör en assassin-argonian, då kör jag thief stone. När jag börjat nå toppen med sneak lär jag byta till warrior dock för att snabbare få upp one-handed, dualwielda knivar är sinnessjukt gött och backstab-finishermovesjävelhelvetet som kommer upp i bland älskar jag, även om man ibland ser ut att skära fienderna i pannan istället för halsen. Awesome hur som haver.

En annan grej jag gillar är hur olika familjer och/eller karaktärer bråkar med varandra titt som tätt, ingen kan ju ha missat Clan Battle-Born och Clan Grey-Mane till exempel. Eller när det kommer en fugitive och bah "öh ta hand om den här, lurar du mig ska du fan passa dig, tattaras" och sen kommer en hunter efter i trehundra och bah "ÖH, såg du vart den där förbannade dansken tog vägen eller? Han ska ha saftigt med spö i tolv olika världar, ska knipsa pungen av honom" och man bah "du letar inte efter [insert vafan han lämnar] denna? Han gled ditåt för övrigt, kör hårt". Hoho jag diggade det. Seriemördaraset i Windhelm är spännande också, väntar på en härlig tvist i karamellpåsen där.

THALMOR för övrigt, är de största jävla hororna sen:



Varje tillfälle jag får att spöa skiten ur asen tar jag med glädje, jag spökar ofta utanför ambassaden och tittar bittert på deras anhängare, mord har inträffat. Vilka jävla bananbåtar till arroganta jävla rövhål, det är nästan så man blir förbannad på riktigt. De ska dö. Skiter i om jag kör altmer själv, de ska dö. Hårt och brutalt, en jävla fireball upp i hammarby sjöstad ska fan få fason på asen. Sen har jag så jävla svårt att tycka synd om ze Imperials som böjde sig framåt och tog en gul kuk upp i aset så jag vill bara alliera mig med Stormcloaks och se vad som händer. Fast kanske motarbetar dem Thalmor under ytan, vem vet. Måste fan inspektera det mer. Thalmor är som siths, fast bögigare. Stormcloaks är som wookies, fast hårdare. Njutningen av att köra in en dolk i ryggen på en av de där jävlarna är lite läskigt hög.

Darkness rises when silence dies

Damn straight.

This.
Was.
A.
Epic.
READING!

Fan, nu vart jag sugen på att rerolla som en Bögalv bara för att kunna fjärta ut magi och leka arrogant fanskap.

Haha, epic indeed.

Blödig trebarnsmamma va de ja. Jag har smugit runt i skogarna och skjutit harar som fan, är en bra utmaning innan man börjar få bra i sneak.

Jag dödar allt i min väg, haha! Älgar, rävar och harar.

Men du låter människor, orcer, alver, drakar, ödlor, katter och odöda leva?

Stötte just på Sheogorath i ett visst quest. Stabil kille, det där.

Regnade det brinnande hundar?

Fy FAAAAN vilken episk (jag överanvänder inte det ordet till skillnad från resten av vår art så tro mig, det är fan berättigat att använda här) drakfight jag hade:

Det dök ner en Ancient Dragon, och de är förbannat jävla svåra, gör tokmycket skada (speciellt om man inte har armor) och tål som fan. Jag tänkte först, nu är jag körd, sen tänkte jag, "fan, storm call shoutet jag hittade helt random kanske skulle vara nice här", drog det shoutet, blixtar börjar härja, jag slänger magier som en jävla idiot, slänger upp ironflesh på mig själv titt som tätt, försöker spara mana, blixtar härjar, det regnar blåser och jävlas, musiken öser, sen kraschlandar draken efter en blixt, har aldrig sett det tidigare men fanskapet kraschade i backen varpå jag öste på med allt jag hade och den dog, tyvärr har jag perkat så fiender blir till aska av shockmagier så kroppen är inte kvar, men ja, se själva:



Har detta hänt någon annan? Det hände mig först nu efter 96 timmar.

Karate-Molin skrev:Men du låter människor, orcer, alver, drakar, ödlor, katter och odöda leva?

Japp, jag ger mig på de svaga. Annars har jag ju ingen chans.

Sebban af Doom: Inget jag har råkat utför ännu, verkar sjukt nice annars. Ut på drakjakt känner jag för nu.

Har omedvetet gjort min Orc väldigt dålig på att jaga drakar då jag satsat allt för mycket på närstrid, Får slipa på lite på andra förmågor innan jag ger mig på det.

Mycket smartare att ta an drakar med högklassig pilbåge och bra pilar.
Märkte det på min första gubbe, fick köpa väldigt mycket potions bara när jag skulle resa mellan städer för att det fanns en risk för att en drake skulle komma.

Tycker spells är fyrtiotolv gånger lättare att använda mot drakar än pilbåge, de träffar snabbare (thunderbolt!) och gör bra med skada, speciellt om man dualcastar, då jävlar. Önskar jag bara kunde smyga fram på dem och sätta en kniv i drakröven med min argonian, 30x sneak damage HAIOOO som sagt. Fan.

Hur som haver..
Nu har jag varvat spelet, klarat alla factions utom thieves guild, har kvar några drakmasker också, 2 för att vara exakt, men sen är det mest småquests här och där att göra. Det är helt galet mäktigt mot slutet, DOCK var det ett av questsen i sista akten som buggade sig något oerhört för mig, fick använda ett setmq-kommando för att klara det, jävligt irriterande då jag missade garanterat frän dialog, det är jag inte så lite förbannad över. Spellsen jag lärde mig när jag blev master i destruction är kraftfulla fanskap, de ser hur härliga ut som helst men de är verkligen inte speciellt användbara, en av dem kanske är det mot drakar som landat men annars vetefan. Lite besviken, hade man kunnat semi-spamma dem istället hade det varit grejer.

Nu har jag lirat i 101 timmar, hujedamejen, och det blir en paus från Skyrim nu, inväntar patch 1.1 med Terraria som kommer på tisdag, kommer bli asnice. Innan det ska jag börja lira Mass Effect 1 och 2 (köpte båda för totalt 75-80 spänn på steam) och se om all kärlek folk har riktat mot det är välförtjänt, jag tror jag kommer digga det som fan. Annars inväntar jag anti-buggpatchar och mods för Skyrim. Tror fortfarande jag har hur jävla mycket speltid som helst kvar där, men jag sparar vissa grejer.

Bröder!

Spoiler:

?

Stenberg skrev:Bröder!

Spoiler:

Näe vafan. Du missar en del dialog men annars är det skitsam. Jag gjorde det inte.

Monoliten skrev:

Stenberg skrev:Bröder!

Spoiler:

Näe vafan. Du missar en del dialog men annars är det skitsam. Jag gjorde det inte.

Ah skönt! Han har ju liksom blivit en kompis.

Jag gjorde't. Hoppades att man skulle få massa kul dialog med sina kamrater, men nä. Hände inte ett jota i princip.

Atlas Musclecore skrev:Jag gjorde't. Hoppades att man skulle få massa kul dialog med sina kamrater, men nä. Hände inte ett jota i princip.

Esbern är ju i princip en stor jävla bugg, så varför ska man ta order av honom egentligen?