Offtopic

Min klasskompis i högstadiet fick barn för några månader sen, farsan är borta och hon är 18bast. Kan ju vara så att hon kan ta hand om det men tror mycket hänger på det Svullet sa... söta osv. När man är 18 tycker jag själv inte att det kan vara särskilt bråttom.

Sånt där är ju också jävligt olika. Vi blir ju redo för barn ganska tidigt liksom, vissa fixar det galant att bli förälder tidigt, andra inte så mycket.

Jag har velat ha unge sedan jag var 18-19 men kan ju själv förstå att jag inte är redo mentalt och måste ha en stabil inkomst/tillvaro först. Sen tror jag att det är viktigast att hitta någon som man faktiskt tror att det kommer bli långvarigt med så man inte sitter där sen, ensam och förvirrad med en nedbajsad och gråtande ettåring.

Och som inte är sjuk i huvet och har jävligt knasiga idéer vad gäller uppfostran m.m.

Eller hur! Fast jag hade uppfostrat mina ungar ganska traditionellt. Hatar fan curlinggenerationen och hur 70-talisterna har uppfostrat sina ungar. Kolla bara på folk födda '93 och efter... Frihet under ansvar är mina ledord. Ungarna ska få ta konsekvenserna av sina handlingar och lära sig av sina misstag. Jag tror det är viktigt att låta dem göra sina misstag istället för att bara predika och "skydda" dem från allt det onda i samhället.

Fan... Det låter som en scen ifrån game of throne nästan.

Svullet_Rektum skrev:Kolla bara på folk födda '93 och efter... .

Aa, typ Garfäldt.

Jag känner mig kränkt.

Jävla 93:a. Håller med dig ytterst och fullkomligt Svullom, frihet under ansvar är de exakta orden mina föräldrar använt och formeln för min uppfostran. Bra jävla grejer. Inget flum, inget predikande och inte tredubbla knäskydd med cykelhjälm och salvor mot brännässlor. Bra jävla grejer som sagt. Däremot kan jag förstå föräldrar i stora städer om de passar på sina ungar mer, men det ska väl fan till om en klyftig människa uppfostrar ungarna sina i stadsmiljö. Helvete.

Är väl därför många flyttar ut till mindre samhällen när de får kids. Jag är själv uppvuxen i en mindre stad/by (>10k invånare) och känner att det är ganska stor skillnad på folk som är uppvuxna "på landet" och de som är uppvuxna i stan. Det är en lite mer skyddad tillvaro på gott och på ont.

När jag gick i 9an fick min klasskompis unge. Det var rätt spejsat, för hon knarkade som fan också (sades det i alla fall. men med tanke på vilket umgänge hon hade var det förmodligen inte helt obefogat).

Alright, det är snart dags. Jag har hittat nästa spel att spela genom och filma. Håller på att trixa med inställningar, ljudnivåer, se så inte spelet kraschar (som det gjorde första gången jag prövade när jag tryckte in mig i spelet från huvudmenyn...) etc.

Vad ska du spela och visa oss å store björn frågar ni er kanske, jo det ska jag berätta:

När det blir dags, och jag fått ordning på alla inställningar. Vill inte lova nått och sen visar det sig att det bögar ihop sig totalt.

*Någonstans, djupt inne i Kristinehamns slumkvarter hörs det ett svagt men helhjärtat jubel av lycka*

2 episoder är inspelade, ska spela in minst två nya imöra tänkte jag, sen börja ladda upp skiten.

Som jag har väntat!

Oh happy day!

Har börjat odla lite grönsaker och kryddor och igår tittade den första chilin upp! Blev helt överlycklig eftersom att jag var osäker på om det skulle bli nåt överhuvudtaget. Nu ska jag bara vänta på basilikan, tomaterna, persiljan och spenaten. Och så har jag ju min Rosmarin som står och frodas. Fan vad huslig jag känner mig.

Helt rätt att odla egna grönsaker. Mycket godare än de man köper i butik!

Sitter och skriver på kanidatuppsatsen och har fyra sidor kvar, vill helst vara färdig till tisdag då jag har en vecka kvar att renskriva inför att första utkastet ska skickas in.
Har en mycket "speciell" granne som har en liten skitunge på 4 år ungefär, nästan varje dag står hon och hennes morsa ute i trappen och skriker gärna vid 7 på morgonen. Nu spelar hon negerdunk och pågrund av att det är så lyhört mellan min och hennes våning är det iprincip omöjligt att koncentrera sig på uppsatsen.
Jag är för snäll som har bott här i över ett halvår utan att säga något till henne personligen om att hon ska dämpa sig.
En dag knackade jag på hennes fönster strax innan tio på kvällen eftersom att porten var låst och att mina nycklar inte passade i portdörren, och hon öppnade men var skitarg precis som om jag skulle slagit sönder hennes fönster eller något värre.
Så hur ska jag säga till henne att hålla sig dämpad utan att det ska bli en cat-fight av det hela? Hon har ju redan visat att hennes temperament inte är att leka med..

Är utan internet på obestämd framtid, bättre att informera sent än aldrig.

Ha en stor, lugn men ändå på hugget-karl med dig som har mycket pondus.

Ta med dig svullet!

Svullet skulle vara perfekt. Fast han skulle gärna få lägga på sig 10-15 kg först.

Det är väl ändå passande att han är med och hjälper till, då de är ett par liksom.