Låtar som väcker minnen hos er

Quorthon - Fade Away

Sorg.

woods of infinity - A love Story

misär, antidepressiva, ångest, brännande kärlek, utanförskap och hela den biten. börjar kännas ganska tungt nu, när en efter en av polarna läggs in på psyk, blir sjukskrivna pga depression, och fyller kropparna sina med cipramil, cipralex, citalopram och allt vad de där jävla hjärnfistande pillrena heter. de gör en ju uppenbarligen helt jävla apatisk. låten har gått på repeat här hemma i två-tre veckor nu, med avbrott endast för att lyssna på genever eller pappa satan. jag associerar (stavningen?) låten jävligt mycket till kärlek, mitt nuvarande förhållande är väl aningen kaotiskt, men samtidigt jävligt bra, och det kommerbli bättre hoppas jag.

"kommer jag någonsin bli en pappa, kommer du någonsin bli en mamma? [...] Du är så mycket yngre än vad jag är !"

klockrent

Ahh, Woods of Infinity har man en hel del associationer till... T.ex. "Missfostret Tellus" i relation till den tid jag ansåg mig vara misantrop.

Men det är sant som du säger, om det finns något band som handskas med all depravering i den här världen på ett konstnärligt vis så är det Woods of Infinity.

Hoppas allt ordnar upp sig någorlunda i ditt liv snart snubben...

Atlas Musclecore skrev:

Hoppas allt ordnar upp sig någorlunda i ditt liv snart snubben...

det jobbiga är ju att det (mestadels) inte ärmitt liv som är fuckat, så det är jävligt svårt att ta tag i det, och det är inte lätt att hjälpa någon som får så pass skumma piller utskrivna , (antidepp kombinerat med sömnpiller nog för att söva en kaffedrickande elefant) att de bara springer runt och är yra, illamående och halvdöda hela tiden....
en dag blir allt bra, på ett eller annat sätt.

Mjo, piller är skit. Min morsa går på några piller mot ett bråck som hon har i sin magmun för att kunna äta, men de har massa psykiska bieffekter...