Bästa från 2011 hittills

Vad är det bästa ni har hört från i år då? Som dedikerad informationssamlare intresserar frågan mig. Kan finnas något man missat. Nämner väl mina favoriter först då. Året har börjat bra.

40 Watt Sun - The Inside Room. Innehåller årets i särklass bästa låt ("Carry Me Home").
Acolytes of Moros - Your Fate Is Sealed. Inte alls perfekt men ändå bästa doomdemon jag hört på 4 år och jag har hört de flesta. Så mycket potential!
Autopsy - Macabre Eternal. Något så ovanligt som en bra comeback. Faktiskt väldigt ovanligt att ett band gör en så bra comeback. Spelade in musiken vi ville höra till skillnad från Morbid Angel.
Darkest Era - The Last Caress of Light. Primordial möter Thin Lizzy. Så episkt, så irländskt. Mys.
Deathstorm - Storming with Menace. Blir årets bästa thrashsläpp, jag tvivlar inte.
Lord Vicar / Funeral Circle split. Fast bara för Lord Vicars bidrag. Aldrig hört Chritus sjunga bättre. Funeral Circle krymper till ett halvtaskigt band bredvid voclar så dem skiter vi i.
Primordial - Redemption at the Puritan's Hand. Om Darkest Era får stå med så får väl deras idoler göra det också. Bandet gjorde sin mörkaste platta hittills och jag diggar den.
Twisted Tower Dire - Make It Dark. Bästa "happy metal"-platta jag hört på länge. Så välgjort och catchy och jag föredrar den nya sångaren över Tony Taylor (R.I.P.)

Finns även ett halvdussin doomplattor till jag uppskattar men jag bryr mig inte om att rabbla upp dem alla. En sammanfattning får ske i doomforumet i december.

Visst ja. Priset till sämsta platta jag hört i år går till Surtr - World of Doom. Brukar hitta något smått att uppskatta (eller åtminstone tolerera) i de flesta doombanden, även de sämre, men Surtr är värdelösa. Tråkig musik är en sak och det brukar jag ignorera men jag tänker minsann spara den här promon för att spela upp den ibland och påminna mig själv om hur usel doom kan vara om man gör allt fel och saknar all sorts talang.

Traitors Blade - The Portal.

Blev aldrig släppt, men den skulle ha släppts det här året. Och därmed hade det blivit årets bästa släpp. Heavy Metal i världsklass. Alla andra nya heavy metalband kan ju ta sig!

david måste komma och fårsöka slå alla i sin insider obskyritet.

Jag håller la med om autopsy och slänger in griftegård/lord vicar splitet med. a deathbed for all holy krossar och lord vicars cardigans cover var ju tämligen oväntad men bra på samma gång. gör ju att man blir så sugen på att höra mer ifrån båda banden.
vill också nämna nya pentagram plattan. också en bra comeback. inte helt spektakulär men solid som fan. passar bra till 40 års jubileumet. gillar att bandet giggar med victor griffin igen, tyckte de var helt fantastiska när jag såg dom live och andra liveklipp ja sett på youtube osv har varit rätt schysta med.
The Gates of slumbers senaste platta var en redig return to form också med ball lyrik och schysta solon osv.

jag tror fan inte ja hört nått mer nytt ifrån i år ärligt talat. i alla fall inget ja minns och då kan det ju inte vara bra?

Detta var ju tidigt, men jaja:

Fleet Foxes - Helplessness Blues
Uppföljaren till den självbetitlade från 2008 är mindre lättlyssnad, men när man väl kommer in i den så är den minst lika bra. Produktionen är inte lika bra som just Fleet Foxes (2008) men fortfarande över standard. Kanske ändrar jag mig på just den punkten när jag väl har hört skivan på vinyl.
Skäggfolk á la Crossby, Stills, Nash & Young och andra influenser som märks är väl The Zombies eller liknande artister som The Tallest Man on Earth.
Graveyard - Hisingen Blues
Ännu en perfekt skiva, de flesta lär ju vara bekanta med bandet. Produktionen finns inte mycket att klaga på, intressant utveckling från just den första skivan.

Pentagrams nya var ju rätt bra, speciellt för att de äntligen kör med Call The Man, trots att den har säkert 35 år på nacken.

Har faktiskt inte lyssnat på så många nya släpp ifrån i år ännu, men finns en som jag finner värdig på en topplista.

Necros Christos - Doom of the Occult

Den typen av döds/black jag alltid har haft en fäbless för... Grave Miasma, Teitanblood, Sadomator, Blasphemy etc. Har bara lyssnat på skivan 2 gånger, så har inte riktigt kristalliserat mina tankar och känslor runt skivan änny, men jävligt bra är det i vilket fall som helst. Skiljer väl sig inte nämnbart ifrån deras tidigare katalog egentligen, men det går alltid att lita på Necros Christos. Nekromantiskt.



Plus i kanten får Hell och Saturnalia Temple för sina plattor. Hell faller lite eftersom Andy Sneap har producerat på ett sätt jag inte uppskattar helt enkelt, musiken kommer inte till sin rätta utan är dold under en ridå av... ja, vettefan vad jag ska kalla det. Effekter, en underlig dynamik mellan instrumenten osv.

Saturnalia faller på att den saknar inspirationen som jag kunde känna ifrån det tidigare materialet, men det är fortfarande en bra platta.

Antediluvian Dreams bådar gott för Cardinals Folly's fullängdare, Draconian levererade vackert mustigt men A Rose for the Apocalypse ska lyssnas mer på innan jag säger mer, 40 Watt Sun's är tamefan fantastisk. Abstract Spirit krossade totalt med Horror Vacui, väntar otåligt på Comatose Vigil och Esoteric vilka ska vara på gång med nya grejer. Har fortfarande inte lyssnat på Colosseum's Chapter III: Parasomnia heller, måste göra det i dagarna här.

Pappa Doom skrev:Antediluvian Dreams bådar gott för Cardinals Folly's fullängdare

I så fall är du den enda på forumet som tyckt det. Vi andra "doomsters" har inte blivit imponerade av den låten alls, men jag har mina förhoppningar på plattan. Shadow Kingdom velar.

Märkligt, jag gillar den låten skarpt. Den är tung, bisarr och mustig med sköna riff, jävligt härliga övergångar också, vad är det för fel på den liksom?

Tycker Orthordox Faces är bästa dem gjort så, och jag blev inte direkt imponerad av låten, man får hoppas att resten av skivan är bra.

Jo men det är ju ett släpp, just nu är det bara en låt från den kommande plattan. Vad är det som inte är bra med den?

Lider av problemet all doom som inte imponerar har. Tråkiga riff. Jag blev i alla fall mer uttråkad än entusiastisk när jag hörde låten. Men det blir nog en skillnad när man hör den på plattan. I sin rätta omgivning, så att säga. Fast jag kommer säkert kunna peka ut ett par eller fler låtar jag hellre valt ut för att promota albumet än Antediluvian Dreams när jag väl lyssnat igenom Such Power Is Dangerous! (asbra titel, för övrigt).

Pappa Doom skrev:Draconian levererade vackert mustigt men A Rose for the Apocalypse ska lyssnas mer på innan jag säger mer

Ville ge den en chans bara för att men kom endast till fjärde låten innan jag fick nog. Pallar inte med så här mjäkig metal. Om det var något som gjorde dem bra på Where Lovers Mourn och Arcane Rain Fell så har de inte kvar det längre.

Näe min favorit är fortfarande Where Lovers Mourn och det blir svårt för dem att slå den, det är mjäkigare nu och lite "poppigare" må hända, de skriver fortfarande bra musik dock, Anders growl tröttnar jag aldrig på heller. Får mycket Katatonia-vibbar av deras senaste två släpp.

Synd att du slutade efter fjärde låten förresten, min favorit på plattan är den femte.

Burzum - Fallen

Han börjar hitta tillbaka till sina nordiska myrmarker igen. Framförallt är det starka låtar i kombination med en superb produktion som gör att det klingar extra fint i en annans hörgångar. Belus var instängd, Fallen sprider vingarna.

Det är rätt många album att smälta i år och jag har inte orkat ta ett enda till mig, utöver Fallen.

Blev ganska b-sviken på Graveyards senaste med, inte alls samma "KICK IT OUT!"-känsla. Helt klart en sämre produktion än debuten.

Atlas Musclecore skrev:Har faktiskt inte lyssnat på så många nya släpp ifrån i år ännu, men finns en som jag finner värdig på en topplista.

Necros Christos - Doom of the Occult

Den typen av döds/black jag alltid har haft en fäbless för... Grave Miasma, Teitanblood, Sadomator, Blasphemy etc. Har bara lyssnat på skivan 2 gånger, så har inte riktigt kristalliserat mina tankar och känslor runt skivan änny, men jävligt bra är det i vilket fall som helst. Skiljer väl sig inte nämnbart ifrån deras tidigare katalog egentligen, men det går alltid att lita på Necros Christos. Nekromantiskt.



Plus i kanten får Hell och Saturnalia Temple för sina plattor. Hell faller lite eftersom Andy Sneap har producerat på ett sätt jag inte uppskattar helt enkelt, musiken kommer inte till sin rätta utan är dold under en ridå av... ja, vettefan vad jag ska kalla det. Effekter, en underlig dynamik mellan instrumenten osv.

Saturnalia faller på att den saknar inspirationen som jag kunde känna ifrån det tidigare materialet, men det är fortfarande en bra platta.

Håller med på denna! Doom Of The Occult har varvats många gånger här hemma. Annars tycker jag att Autopsys senaste var rätt schysst. Hell's skiva var också mycket bra.

In Solitude - The World, The Flesh, The Devil.. Så satans bra platta rakt igenom. Förra var också skitbra men denna är strået vassare.
Sen Portraits nya är också jävligt rå!

"Macabre Eternal" torde bli årets vinnare. Autopsy är bäst.

Ändrad.

Lägger till Sinister Realm - The Crystal Eye. Inte bestämt mig om den är bättre än debuten men vad det gäller heavy metal från 2011 är den bäst hittills. Dio-era Sabbath borde vara stolta.

Om ni vill höra.

Trodde nästan det skulle låta som Dio-eran med Sabbath, utan att ens ha lyssnat innan.

Trist lät det i alla fall. Däremot hade de stundvis häftigt basljud.

Mycket bättre än Hell i alla fall.

Helvetet är för losers, Himmelen är det nya heta.

För min del är Craft - Void en stor överraskning, diggar den hardt. Känns som om alla bitar är på plats, den är polerad utan att låta överproducerad. Sen är Nox en skön stämma att variera med. Lite mer rockigt än tidigare får man väl säga.

Geten skrev:Vad är det bästa ni har hört från i år då? Som dedikerad informationssamlare intresserar frågan mig. Kan finnas något man missat. Nämner väl mina favoriter först då. Året har börjat bra.

40 Watt Sun - The Inside Room. Innehåller årets i särklass bästa låt ("Carry Me Home").
Acolytes of Moros - Your Fate Is Sealed. Inte alls perfekt men ändå bästa doomdemon jag hört på 4 år och jag har hört de flesta. Så mycket potential!
Autopsy - Macabre Eternal. Något så ovanligt som en bra comeback. Faktiskt väldigt ovanligt att ett band gör en så bra comeback. Spelade in musiken vi ville höra till skillnad från Morbid Angel.
Lord Vicar / Funeral Circle split. Fast bara för Lord Vicars bidrag. Aldrig hört Chritus sjunga bättre. Funeral Circle krymper till ett halvtaskigt band bredvid voclar så dem skiter vi i.

Håller med om dessa. Den enda jag kommer på att jag vill lägga till såhär direkt är:

Erik Enocksson - Apan LP. Jag hade höga förväntningar på detta album och samples som släpptes innan releasen gjorde mig lite tveksam. Som tur är så blev det en väldigt bra platta trots allt, väldigt olikt hans andra grejer men det förklarar bara varför den släpptes på RTB och inte hans vanliga bolag.