Black metal är bäst..

Jämför man Tysklands thrash med Bay Areas thrash så tycker jag att Tysklands band är mer intressanta än USAs. Visst, The Big Four har alla flera bra skivor, Dark Angel (alltid bäst enligt mig) och de lite mindre välkända har levererat flera bra skivor men tyskarna har något som skapar en helt annan stämning och det är där bm kommer in och gör det hela mer intressant.

Jo, tycker överlag att tysk Thrash är bättre, eller det finns fler intressanta band.

M-Morbid skrev:

pissmannen skrev:Men Bathorys första skiva då? Det är i stort sett bara thrashriff på den, men jag antar att du ändå kallar det för Black Metal?

Då jag sade att första vågens black metal är mer thrashig så är självklart den också medräknad, liksom The Return och Under the Sign of the Black Mark.
Black thrash är ju en synonym för första vågens black, så dit räknar vi både thrash med inslag av black och vice versa.

Jag skrev det till Countess!

pissmannen skrev:Men Bathorys första skiva då? Det är i stort sett bara thrashriff på den, men jag antar att du ändå kallar det för Black Metal?

Ja det gör jag, men som sagt är ju det subjektivt. Jag förstår vad du menar med de tyska banden men i mina öron klingar det inte så. Fast klart det finns black influenser på skivorna du nämnde.

Pissmannen: Jahaja, var tankspridd och såg fel. Men jag gav min syn på saken och försökte tillföra diskussionen någonting i alla fall.

Carrion: Tänker så om tysk thrash jag med, den är någonting helt annat så gott som än amerikansk. Gillar tyskarnas råhet och ilska, samtidigt som de får till en sjyst atmosfär och intensivitet som amerikanerna inte får till.

Ja, jo, black metal är nog bäst när allt kommer omkring...

Om det bara vore så...

Åtminstone gillar jag första vågens black metal, den bästa sortens black metal enligt mig.
Mycket intressantare och sjystare, tycker den norska varianten generellt sett blir rätt trist.

Bah norsk black metal piskar allt. Helnorsk svartmetall!

Haha, smaken är som baken! Vilka band gillar du bäst av dem norska då?
Tycker själv att norska varianten är bra men föredrar första vågens black metal mera.

Kan inte säga någon favorit för det finns för många asbra band.

Only 4th wave is real... Med band med post-rock och shoegaze-influenser.

Kan du dra något exempel?

Alcest, Altar of Plagues, Caïna, Cold Body Radiation, Fen, Lantlôs, m.fl. Sånt gillar kidsen idag! Och det kommer bara fler och fler band. Det kanske inte är så trendigt i Sverige än, vad vet jag, men i resten av världen. Från Vancouver till Peking.

Pappa Doom: I see. Ungefär vad jag tänker om första vågen också, fast Bathory är alltid nummer ett!
Med norska banden gillar jag Darktrone, Burzum och Mayhem bäst. Inte så originellt men what the heck.

Geten: Haha, fy fan hur det skulle låta med de influenserna!
Alltså de band du nämnde av fjärde vågen.

Det låter bra med de influenserna. Sen är det subjektivt om man vill klassa det som black metal. Puritanerna lär inte göra det.

Då lär jag vara puritan i så fall! Kan erkänna att jag är lite konservativ på det området.

Fast vadå, folk har experimenterat med black metal sedan 90-talet. Det är ingenting nytt.

Ja, visst är det så. Stilarna utvecklas ju.
Ta bara Dissection, om man ska klassa dem som black metal. De lade ju in mycket melodier till exempel och skapade sin egna stil, och jag tycker dem är asbra.
I övrigt är jag rätt konservativ med black metal, på gott och ont.

Geten skrev:Det låter bra med de influenserna. Sen är det subjektivt om man vill klassa det som black metal. Puritanerna lär inte göra det.

Oftast spelar de ju inte ens musik som är metal!

Vi hade väl en del svenskar som diggade det när genren var på uppsprång, men vad fick vi konkret ur det egna landet? Lifelover...

Experimentell black metal uppskattar jag. Ved Buens Ende och Deathspell Omega är nice men har ingen större koll på den fronten.

Lyssnade på Ved Buens Ende häromdagen och minns inte ens om jag gillade det eller ej, tror inte jag gjorde det dock.

De var ju väldigt annorlunda jämfört med alla andra bm-band som dök upp vid den tidpunkten. Lite svårsmälta antar jag men väldigt uppskattade från min sida.

Menar, det här t.ex. Är det metal? Vad är det som gör det black metal, egentligen? Vad är det som är förenligt i estetiken? Får för det mesta mer vibbar åt depressiv rock, emo, screamcore och shoegaze. Tycker att dessa "post black metal"-band bara kallas black metal i någon viss eftersom de oftast har sina kulturella rötter i just metal, även om de sedan har gått och lyckats göra en musikgenre som låter som saker som redan existerar men som vi knappt exponeras till. Aja, vet inte riktigt vad jag vill säga, men jag är väldigt kritisk till att kalla sån här musik för metal de flesta gånger.

Var faktiskt första gången jag lyssnade på just något med det här bandet, och när jag lyssnar lite närmare märker jag att all den kritik jag spydde ur mig ovan inte riktigt stämmer vad gäller just det här specifika fallet. Men generellt sett så tycker jag trenden går som sagt. Och så får man ju vissa band som Alcest som inte alls spelar metal något mer helt plötsligt, men det är inte lika problematiskt eftersom folk inte kallar dem metal, och Neige kallar det inte heller metal. (Tror jag? Om folk gör det kan de dra ett stycke berg över sig och försvinna)

Fint omslag på plattan i alla fall.

Lät som depressiv POST-BLACK METAL och jag har ingenting emot termen. Banden tar influenser från både black metal och andra genren som är orelaterade till metal. Några lägger betoningen på metalaspekten, andra inte. Det blir purrty musick hur som helst.