Religion - Sant eller Falskt

Känns som att vikingarna hade mer allierade österut än vad dem hade i övriga Europa. Kanske hade dem (till en början) mer respekt mot islam än kristendom?

Nordmännen var överlag relativt toleranta gentemot alla religioner. Det fanns, återigen, ingen egen religion som kunde säga annat. Men nu kan vi lämna det ämnet.


Vad anses om nyare religioner som dykt upp i västvärlden? Scientologi osv.

Witchryder skrev:Scientologi.

Burn 'em, burn 'em all!

Scientologikyrkan har jag inte studerat ingående faktiskt, Men om jag har förstått det rätt så är det väldigt beroende på din ekonomi om du skall stiga i grader ?

Räcker väl med att se South Park för att fatta vad det går ut på, mycket detaljerat angående själva tron och sekten i sig. Asbra.

Va ett tag sedan jag såg de avsnitten, kanske skulle fräscha upp minnet lite,
Har för mig de var förbannat bra.

"This is what Scientologists actually believe." Hahaha fy fan.

Vi kan sammanfatta Scientologirörelsen med: Knäppgökar och girigbukar.

Tycker jag sammanfattar några andra religioner rätt bra också.

Jag skulle inte kalla den gemene troende för en knäppgök. Det handlar i de flesta fall om vad för uppväxt man fått och händelser som format en i livet, speciellt när man är barn och ungdom. Tror att det handlar om att ha något man tror på i livet, och sen om det är en övernaturlig makt eller något världsligt, det kvittar. Jag kallade mig själv ateist fram tills för bara några veckor sedan då jag läste ett citat av Carl Sagan:

Carl Sagan skrev:"An atheist has to know a lot more than I know. An atheist is someone who knows there is no god. By some definitions atheism is very stupid."

Vilket skulle betyda något i stil med att man inte kan veta att det inte finns en "gud" eller något annat övernaturligt väsen som på något sätt påverkar våra livet. Men som den pragmatiker jag är väntar på helst på bevis innan jag tror på något sådant...

Vidare kan man också argumentera för att det kvittar egentligen om det finns en "gud" eller inte. Att bara tro på något och på så sätt leva som en bättre (eller sämre) människa är vad som är relevant. Tror att för de flesta religiösa är gud mer en kraft som finns inom en, precis som att djävulen är våra onda begär. Det är lättare att sätta en fysisk skepnad till handlingar som för en utomstående är oförståeliga, till exempel galenskap, istället för att försöka förklara det rationellt.

Jag kan även tycka att många som är emot den övernaturliga aspekten av organiserad religion är hycklare då de själva är vidskepliga till viss mån, och vill gärna ge övernaturliga förklaringar till saker de inte. Men det är en annan diskussion och kan säkerligen härledas ur människans vidskepliga natur.

Jag kan till viss mån förstå dem som vill ha en tro. Det är rätt deprimerande att leva med övertygelsen att ens liv egentligen inte har någon mening och att det när det väl tar slut inte finns någon fortsättning. Jag kan dock inte förmå mig att tro på något övernaturligt då inget i min värld indikerar att det skulle existera och hittills har jag heller inte stött på något övertygande argument för att det skulle göra det.

Men ett par klickar religiösa som tror på en massa tokigheter får det gärna finnas så vi andra har något att skratta åt, bara de inte blir för många och börjar få någon form av reellt inflytande i samhället.

Begreppet "Gud" har blivit en klåda i röven hos många sekulära - och det förstår jag, med hänsyn till historien och vad som fortfarande utspelar sig. Samtidigt är det dumt att dra allt över en kam, som en av mina tidigare klasskamrater gjorde när han hävdade att "sådana som jag" per automatik är "lågintelligenta" och "idioter", och med glädje placerade mig i samma fack som en taliban och en hysterisk sektkristen. Men jag hävdade ingen absolut sanning, utan framhävde en öppen syn på religiösa entiteter som människors försök till att sätta form på det oklara, undermedvetna och formlösa. Själslig tillfredställelse utan förankring i en existerande gudomlighet? Det kan vi dividera om i evigheter. Tidsödslande? Ja, det kan man absolut hävda. Men jag säger detsamma om sport, tv-spel och helgfylla.

Huvudsaken är väl att leva gött, ta del av livet och hjälpa andra på vägen. Anser man att man lever goare med religion i sitt liv så är det upp till var och en.

Svullet_Rektum skrev:Jag skulle inte kalla den gemene troende för en knäppgök. Det handlar i de flesta fall om vad för uppväxt man fått och händelser som format en i livet, speciellt när man är barn och ungdom. Tror att det handlar om att ha något man tror på i livet, och sen om det är en övernaturlig makt eller något världsligt, det kvittar. Jag kallade mig själv ateist fram tills för bara några veckor sedan då jag läste ett citat av Carl Sagan:

Carl Sagan skrev:"An atheist has to know a lot more than I know. An atheist is someone who knows there is no god. By some definitions atheism is very stupid."

Vilket skulle betyda något i stil med att man inte kan veta att det inte finns en "gud" eller något annat övernaturligt väsen som på något sätt påverkar våra livet. Men som den pragmatiker jag är väntar på helst på bevis innan jag tror på något sådant...

Det är inte att vara en pragmatiker. Att vara pragmatisk är att helt enkelt skita i det hela och att ta ett beslut, att bestämma sig för att det är helt irrelevant och att inte finns något utav gudomligheter. MEN, om motsatsen bevisas någon dag och man får del utav den informationen så kan man revidera sin uppfattning. Man kan vara agnostisk/troende vad gäller allt möjligt (behöver inte dra upp exempel, för det kan du föreställa dig själv), men varför ska just gud eller liknande vara ett undantag som kräver antingen en tro eller strikt agnosticism? Varför ska det bemöda tanken lika mycket som att det kanske finns ett osynligt objekt "X" som påverkar din vardag på något vis? Det vettigaste, och mest pragmatiska, är att skita i det hela och påta vidare utan att bemöda det hela, som alla andra "om", en tanke.

Det var ju det jag skrev!

Nä, du skrev att du var agnostiker, inte ateist.

Gjorde jag verkligen det...?

Jag känner det i hela kroppen, varje fiberjävel vrålar om det när det kommer upp. All religion är skit, finns inga gudar!

Svullet_Rektum skrev:Gjorde jag verkligen det...?

Nej, du skrev inte det, men det du beskrev i din text var inte en pragmatiker, utan en agnostiker.

Religion är rätt schysst.