Veckans Platta

Fidde skrev:Är de nån som sitter och raderar mitt jävla inlägg?

Scullicon: Är det en Ak74u du håller i på bilden?

Ja. Om du läser OP'n så ska man skriva något om varför det är "veckans platta", och inte bara något i stil med det du skrev.

Jaja
Toxik-world circus
Steve ray vaughan-in step

Toxik pga att den har ett sound som ingen annan i min skivsamling har. Därför blir det att man får lust att spela den nårra gånger i veckan.

Steve ray vaughan- det är skön glad musik som är kul O lyssna på när man kör till tyngdlyftningen. Man blir på bra humör och då går de bättre när man tränar.

Känns som den bästa anledningen att lyssna på Toxik och liknande band.

?

Omen boxset som innehåller Battle Cry och Warning of Danger / Nightmares.
Det är fan härligt när man återkommer till ett gammalt favoritband och upptäcker att man gillar dem t.o.m. ännu mer än förut och kan inte sluta lyssna! Mer! MEEEEER! J.D. Kimball måste vara min favoritsångare alla kategorier. Har bara svårigheter att förknippa hans blonda kerubliknande kalufs med rösten. Innan jag studerade bilder på honom föreställde jag mig honom skallig/rakad madman, heh. R.I.P. my mang, du är en legend i min värld. Battle Cry är en av få plattor jag skulle ge det perfekta betyget 10/10. Warning of Danger kan jag ge 9/10.

Måste fan ta och lyssna mer på Omen. Har ju ändå varit på mer klassiskt heavy/power metal-humör de senaste dagarna. Passar såhär med solen och grejer också!

Aggressor - By Any Means Necessary
Kan inte riktigt förklara, men bortsett från alla grymma och feta riff, sångarens röst och gitarrsolon så känns den bara riktigt jävla metal. Det är bara stake och inget bullshit, hela skivan är bra från början till slut. Om inte jag var så dålig på att hålla koll på datum så skulle jag säga att det är det bästa albumet som släpptes 1992, men jag kör lite safe och säger att den åtminstone var '92s bästa heavy metal skiva.

https://www.youtube.com/watch?v=zobaBu6Wdio

Geten skrev:J.D. Kimball R.I.P.

när dog han?

3/10/2003

åfan
kar inte så dunderkoll på omen men jag har Nightmares i alla fall och den är bra. måminner om Metal Church tycker jag. i alla fall den. sen om jag har helt fel så är det Nightmare som är annorlunda och inte jag.

De hade slutat vara ett ledande band vid det laget. Men jag gillar Shock Treatment av de två låtarna som var nya på den minin.

det är LÄTT den bästa låten från den...jävlar vilken refräng.
den typen av körer asså...ja
Dragon's Breath och titelspåret är bra. men sen kommer jag inte ihåg fler låtar.
Man kanske borde kolla upp resten (varför skriver jag ens så? Jag vet att jag kommer att köpa mer så fort jag hittar) någon gång.

Nile - Those Whom the Gods Detest

Veckans platta, jag beslöt mig för att äntligen att ta tag i den här plattan på riktigt, vilket jag fortfarande gör. Det är svårt att djupdyka i den för jag fastnar hela tiden på de sista 3 minuterna på 4th Arra of Dagon, den biten i slutet där är bland det bästa Nile någonsin har gjort, vilket säger en hel del (IMO liksom, jag är den största Nile-fanboyjäveln på forumet och har alltid varit). När Nile hoppade över till Nuclear Blast förändrades deras ljudbild nått djävulskt, det blev nå djävulskt finslipat och lite av den fruktansvärda tyngden från ITDS och AotW försvann, men låtskrivandet är så jävla intakt att det finns inte.

Skivan har inga fillers men är inte enbart killers. Inget mästerverk med andra ord men det finns så starka spår på plattan att man imploderar, Kafir! och tidigare nämnda 4th Arra of Dagon är de starkaste än så länge, men kanske kommer någon mer upp på samma nivå när jag dyker ännu längre ner. De har för första gången (mig veterligen) gått lite åt sidan från Egyptentemat iomed Kafir! och Iskander D'hul Karnon som avhandlar lite Islam, asfränt och det känns som ett långfinger att ta med bönesång och denna refräng:

"There is no God but God
There is no God but God
There is no God but the one true God
There is no God but the hidden God
There is no God
There is no God
Allah Akhbar!"

Det kommer gitarrpartier titt som tätt som blåser mig åt Åshöjden, trumpartier som man tappar hakan över, growlet är fortfarande värdsklass och tyngden finns där om än något för finslipad. Vad som står fast som fan är dock att Nile är världens bästa dödsband, har varit sen jag först upptäckt dem och jag ser inget som någonsin kan ändra på det.

ARRA ARRA ARRA! DAGON DAGON DAGON! Dra åt helvete så bra den här plattan är.

Snygg recension där, Pappa D. Har inte sådär bra koll på den själv, gillade ju de två föregångarna så jag borde väl gilla denna också

Det borde du verkligen. Vad tycker du om Amongst, Black Seeds och ITDS då?

Länge sedan någon droppade en veckans platta. Nu har jag två. Lite random thoughts nedan.

Först ut In the Chapel of the Black Hand av The Wounded Kings. Känner att jag lyssnat mig in på den nu och jag gillar den. Inte lika mycket som den förra dock. Tycker den nya har 6-7 minuter musik (av ca 40, som vanligt) som inte ger mig ett dugg och konceptet får mig inte att associera till något speciellt så låtarna kommer inte till liv som de gjorde på The Shadow Over Atlantis. Men kvinnan som sjunger nu har en skitbra röst, det måste jag medge. Om det är bra eller dåligt att hon röstmässigt påminde mig om den onda styvmamman i Tangled lämnar jag osagt.
Har för mig att låten Gates of Oblivion har spelats upp på internetradio nu så det är väl bara en tidsfråga innan den dyker upp på bandets myspace eller dylikt så ni kan höra.

Sedan fastnade jag verkligen för Carnal Altar av Serpent Venom. Blir ett solklart köp när I HATE tagit in den från The Church Within. Jag diggar Saint Vitus och det gör uppenbarligen bandet också för de påminner starkt om jänkarna. Tyckte låtarna var lite väl lika varandra i början men efter att ha lyssnat ett antal gånger börjar jag höra skillnad på dem. Att jag återkommer är ett gott tecken. Kanske att de fortfarande är lite väl lika, framför allt sångaren varierar sig inte särskilt mycket, men jag tycker inte det gör skivan så mycket sämre. Detta är en stabil doomplatta helt enkelt. På tal om sångaren så påminner han mig lite om Chritus på C.O.D. ibland så det är väl det Vitus-albumet jag främst jämför Serpent Venom med. Bättre produktion dock, he he he... Pallbearer är ett annat band jag ofta tänker på när jag lyssnar.
The Gates of Slumber släppte en Vitus-influerad platta i The Wretch men jag gillar Carnal Altar mer. Kanske för att jag tröttnat på TGOS de senaste åren och Serpent Venom är ett nytt band som kommer med nya tag.

https://www.youtube.com/watch?v=d7KsQryBRDI om ni vill höra låten Carnal Altar. Rate: omslaget.

Både In the Chapel of the Black Hand och Carnal Altar lär dyka upp på min årliga topplista sen.

omslaget är fint. ser ut som en filmplansch.
gillade dina liknelser först men inte när det blev Chritus-Vitus! den eran är fan pest. men måste säga att detta lät riktigt jävla bra. Hör ju också att sångaren låter som Chritus men han har en klarare och fylligare röst så det blir inte lika gnälligt, så kan han hålla långa toner med. är ju rätt imponerad av detta! förhoppningsvis så håller resten av plattan lika bra standard som titelspåret.

Kan ju väcka den här tråden till liv igen.

Morbid Angel - Formulas Fatal to the Flesh
Har lyssnat på Morbid Angel hela gångna veckan, och speciellt denna platta. Har gillat den innan men fattade hur fantastisk den faktiskt är först nu. Allt på plattan är top notch.
Morbid Angel skulle fan ha fortsatt med Tucker på sång...

Kan ju hålla med om Tucker-biten. Musiken hade ju varit bättre men hans sång är ju inte riktigt lika wunderbar som det apokalyptiska kånkelbäret himself, David Vincent.

Hell - Human Remains

Denna har fan lyssnats sönder i ca en vecka nu. Låtarna är som sagt snorbra och David Bowers röst är helt underbar i Hell. Låter inte alltför olik Halliday men ändå tillräckligt för att låta egen. Hörde den när den kom ut, tyckte den var bra då också men produktionen var för störig så jag orkade lyssna på den på ett tag. Andy Sneap må lira schysst musik men hans producentkarriär bör upphöra med omedelbar verkan.
Plastigt, digitalt, överproducerat, "billigt" och på något sätt typiskt Nuclear Blast...

Har lyssnat på 2CD-versionen och hållit på och jämfört med demo- och singelversionerna. Hade produktionen varit mer organisk på fullängdsversionerna så hade allt varit så mycket bättre, hade varit mer rättvist för låtarna som definitivt förtjänar något bättre. Har dock inget emot Sneaps medverkan i bandet som gitarrist men det kändes lite som om de kom undan billigt genom att han producerade. Kompispris deluxe.

Såg dem live på både Muskelsnopp och SRF och det är väl först nu jag insett hur fruktansvärt bra det var live. Kan ju enbart vara ännu bättre när de lirar sina egna gig.

No Martyr's Cage är favoritlåten just nu och det var väldigt snyggt med lite kvinnokörer.

Jag föredrar faktiskt Tucker om man måste välja mellan honom och nutida Vincent.

Edit: Jag tror även att texterna skulle varit bättre om Tucker fortfarande var med.

Är väl inget fel på Vincents texter idag? Radikult liksom!

Menade självklart tvärtom.