Dina övernaturliga upplevelser.

Drack magiskt te i helgen och såg mönster på golv och väggar röra sig. Jag tror det var ett spöke som busade med mig.

Känns inte riktigt som man kan yttra sig om något sånt här utan att få en redig käftsmäll så.

Var inte rädd för kritik. Stå för vad du tror på, och skit i vad andra säger.

Likt kristna?

Om man tar illa upp för att någon kritiserar/förlöjligar något så personligt och, för utomstående, irrelevant som en trosuppfattning, bör man ta sig tid att reflektera över den saken. Det låter ganska onödigt.

Läste i en vetenskapstidning förut om forskning runt nära döden-uplevelser och ut ur kroppen upplevelser. Enligt forskare ska denna ljustunnel som vissa ser innan dem dör vara pga av att blodet förhindras att komma upp till hjärnan, och då får man tunnelsyn. Liknande kunde tydligen hända piloter vid höga G-krafter.

Angående ut ur kroppen upplevelser så påstods detta vara drömmar har jag för mig. Ingen annan som läst samma tidning?

Antagonist skrev:Var inte rädd för kritik. Stå för vad du tror på, och skit i vad andra säger.

Jag tar inte illa upp alls, absolut inte, men jag känner att man ändå inte kommer någon vart om man diskuterar det på detta lilla forum på grund av att det inte finns speciellt många som är insatta/intresserade/troende/whatever.

Tartaros11 skrev:
Angående ut ur kroppen upplevelser så påstods detta vara drömmar har jag för mig. Ingen annan som läst samma tidning?

Jag tror att när man har en sån där "nära döden-upplevelse" så startas "Projection" reflexen. Ja, många påstår sig sväva över sin kropp och se sig själv, likt när man har en Astral resa. Om det är drömmar eller inte kan jag inte svara på alls, är inte något orakel, men jag är övertygad om att Astralresor ur kroppen inte är drömmar.

Vad skulle det annars vara om inte ett slags luciddrömmande i ett tillstånd där psyket separeras från fokus på kroppen?

Ja, endel tror ju till att man ordagrant lämnar kroppen med Astralkroppen.

Jag tror inte att hela "själen" så att säga lämnar kroppen vid astralprojektion, jag tror att det är endast en del av den som lämnar och kan ta sig fritt från olika plan, men fortfarande är kopplad till kroppen.

Enligt många så har astralkroppen och fysiska kroppen alltid en koppling så länge kroppen lever, som en sträng, när du där så kapas den. Det är snarare det jag tror, att din astralkropp lämnar kroppen, men fortfarande har en anknytning till den. Men det kanske är det du menade.

Kan ni definera denna astralkropp som annat än ett slags medvetandetillstånd?

Klart det är ett medvetandes tillstånd, men jag tror inte att man bara ligger och drömmer lucida drömmar bara. Jag tror att kroppen ligger i trans/sover medans sinnet är vaket. Om du förstår hur jag menar.

"Vad skulle det annars vara om inte ett slags luciddrömmande i ett tillstånd där psyket separeras från fokus på kroppen?"

Det var precis vad jag hävdade, varpå du kontrade med:

"Ja, endel tror ju till att man ordagrant lämnar kroppen med Astralkroppen."

Jag läste väl inte bara ordentligt. Får väl be om ursäkt.

Har du själv upplevt en sådan?

Astral resa? Ja det har jag.

Var med om en rätt skön grej idag när jag gick och lade mig. Ingenting jag tänker påstå vara övernaturligt eller liknande, men ni som är mer mottagliga för de där grejerna kanske ser det på ett annorlunda sätt?

Jag lade mig ner i min säng, dämpade belysningen och tände ett stearinljus och satte på stämningskorrekt musik. Och vilade. Somnade aldrig, men var heller inte riktigt vaken. Befann mig på ett slags mellanplan, då syner och liknande kan uppenbara sig (drömmar), men man ändå är medveten om att man ligger ner och vilar... En slags meditation kanske man skulle kunna kalla det.

Helt plötsligt mitt under min sinnesfrid, dyker bilder upp i huvudet på mig, i form av olika ansikten. Och för varje ansikte fick jag en helt annan känsla. Som om jag på något sätt kände deras sorg/glädje. När första ansiktet dök upp i huvudet, blev jag slagen av en så otrolig hjärtesorg jag inte ens själv visste existerade. När det andre dök upp kände jag mig otroligt nöjd, och när det tredje uppenbarades så kände jag en så grov ilska att jag hade kunnat bli kapabel till i princip vad som helst. Dessa "känslor" varade bara i väldigt korta ögonblick, knappt ett hjärteslag.

Är detta någonting ni brukar vara med om, och vad innebär det för er?

Balanserandes på tröskeln mellan sömn och vakenhet, ett hjärnfrekventiellt thetatillstånd (4-6 Hz), kan man generera vakendrömmar/visioner, och att fragment från det undermedvetna når ytan i form av starkt känsloladdade visioner är ingenting ovanligt. Känslan är grunden till manifestationen, och ur denna formlösa massa kan allt från intetsägande, obehagsväckande/vällustbringande trams till riktigt distinkta känslomonument uppkomma.

Ett slags hypnotiskt tillstånd helt enkelt?

Ja, det kan man säga.

Kanske jag som tolkar det fel, men när ni menar medvetandetillstånd... Om en astralresenär har kroppen i ett stängt rum, gör en astralresa ut ur rummet, bevittnar hur det ser ut utanför rummet - så kan han sedan efteråt berätta hur det såg ut utanför rummet utan att ha varit där fysiskt. Är det fortfarande medvetandetillstånd vi snackar då?

Ja, det är du som tolkar det fel.

Tartaros11 skrev:Kanske jag som tolkar det fel, men när ni menar medvetandetillstånd... Om en astralresenär har kroppen i ett stängt rum, gör en astralresa ut ur rummet, bevittnar hur det ser ut utanför rummet - så kan han sedan efteråt berätta hur det såg ut utanför rummet utan att ha varit där fysiskt. Är det fortfarande medvetandetillstånd vi snackar då?

Som AdverseSphere säger så tolkar du fel. Jag testade faktiskt att utföra en astralresa, jag kollade klockan innan jag återvände till min kropp, återvände och sen kunde jag bekräfta tiden när jag var i fysisk form.

Witchryder skrev:Var med om en rätt skön grej idag när jag gick och lade mig. Ingenting jag tänker påstå vara övernaturligt eller liknande, men ni som är mer mottagliga för de där grejerna kanske ser det på ett annorlunda sätt?

Jag lade mig ner i min säng, dämpade belysningen och tände ett stearinljus och satte på stämningskorrekt musik. Och vilade. Somnade aldrig, men var heller inte riktigt vaken. Befann mig på ett slags mellanplan, då syner och liknande kan uppenbara sig (drömmar), men man ändå är medveten om att man ligger ner och vilar... En slags meditation kanske man skulle kunna kalla det.

Helt plötsligt mitt under min sinnesfrid, dyker bilder upp i huvudet på mig, i form av olika ansikten. Och för varje ansikte fick jag en helt annan känsla. Som om jag på något sätt kände deras sorg/glädje. När första ansiktet dök upp i huvudet, blev jag slagen av en så otrolig hjärtesorg jag inte ens själv visste existerade. När det andre dök upp kände jag mig otroligt nöjd, och när det tredje uppenbarades så kände jag en så grov ilska att jag hade kunnat bli kapabel till i princip vad som helst. Dessa "känslor" varade bara i väldigt korta ögonblick, knappt ett hjärteslag.

Är detta någonting ni brukar vara med om, och vad innebär det för er?

Sådant är underbart. Har hänt mig ett par gånger, ibland har det varit som en vägg med rinnande vatten jag har sett framför mig.